Heart of Ice and a heart of stone! (SE HIT ALLA MED KÄRLEKSSORG)
Bild: Google
The heart is deceitful above all things and beyond cure. Who can understand it? Jeremiah 17:9
Det kunde inte finnas mer sanning i dom orden! Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt – vem kan förstå det? Det är så lätt att bli kär i folk eller hamna i olämpliga situationer i livet för att man lyssnar till sina känslor istället för sitt förnuft. Jag har varit i sådana situationer många gånger i och med att jag är en väldigt känslostyrd person. Men en sak har jag lärt, tror jag... Det slutar sällan bra! I allafall inte när det är snack om relationer och bli kär i fel person. Jag har frågat mig många gånger "var jag TVUNGEN att gå och bli kär i den där personen???" VARFÖR???
Kärleks sorg är nåt av det värsta som finns. Det är ingen synlig skada men den känns i hela kroppen och påverkar allt man gör. Varje minut, varje dag och hela tiden man låter sig styras av sina känslor. Vissa säger "The heart wants what the heart wants" och "Let it be". Men jag kan inte nöja mig med det! Jag måste få ett slut på det hela! Varför kan jag bara inte koppla in hjärnan på autopilot så att jag slipper tänka på vad jag känner i min ensamhet? Jag tror det är lätt att man nöjer sig med fel person just för att slippa vara ensam.
Men det bästa är då att stanna upp, andas, och tänka på vad som är det viktigaste! Att ta första bästa för att slippa vara ensam, eller att faktiskt hålla ut lite och vänta på the real deal? Jag tror såklart att det sistnämnda är det bästa men sen kommer det upp tankar som "Ja, men hur länge ska man behöva vänta till det sker?" och "kommer det ens att ske?" och "Hur ska jag hålla ut när jag känner som jag gör?" Gud, ge mig ett nytt hjärta så att jag kan känna den kärlek som du känner, och ha det tålamod som du har. Gör det du säger i Hesekiel 36:26 "Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött."
♥
/Gabby
Magical Rosey
Bild: Google
en dikt av mig själv.
Magical Rosey
Cursed not cosy
Fading by the minute
Day by day, year by year
Forcing us to face our worst fear
That someday we won’t be here
That I won’t be
It really scares me
But I know for sure
There is a cure
The cure is true and free
It is someone for you and me
That someone just wants to show
His pure love
And that he cares and sees us
His name is
Jesus.
If you were the only one..
Bild: Google
Hittade en rolig bild som beskriver mig just nu. Förskyld.se!
Har just kommit hem från en otroligt inspirerande helg i Oslo med duktiga talare som uppmanade oss att inte ge upp om att kämpa för Gud och för vad vi tror på. Ofta har jag känt att min blogg är obetydlig och utan värde och att det oavsett kanskje bara är några få som läser den. Därför har jag inte alltid känt det stora behovet att skriva så mycket. Men det sista mötet denna helgen traff verkligen spiken på huvudet för mig. Det var en ung kille som pratade om att han hade fått förfrågningar om att flytta långt upp till Nord Norge för att jobba som bibel arbetare. Han hade ingen större lust att åka dit eftersom han inte kände någon där och för att det var så långt borta från allt han var van vid.
Men han bestämde sig ändå för att åka och när han kom dit och bjöd in människor till bibelstudier så var det bara en enda som kom dit. Det gjorde honom väldigt besviken och när han kom hem bad han till Gud om varför han egentligen skulle vara där uppe när det var så lite intresse för Guds. Vad var vitsen? Men så kom han till att tänka på Jesus, där han var i getsemane. När dödsångesten var över honom för att stunden var inne då han skulle ge sitt liv på korset. Han visste att han nu skulle behöva gå igenom den största och mest fruktansvärda fyskiska och psykiska smärtan. Och han bad till Gud Fadern att få slippa ifall det skulle finnas ett annat sätt att frälsa människorna. Han kunde lätt ha ändrat sig, torkat blodsvetten bort från pannan och rest hem till himlen utan skuld och låta människorna gå förlorade för sina synders skull. Men hans kärlek för människorna segrade den kvällen!
Jesus valde att stanna kvar. Att gå igenom lidandet och döden. Han valde att ta på sig alla våra synder och stå ut med ångesten och känslan av att han nu var så syndig att han aldrig mer skulle få se Gud Fadern. Det var därför han ropade på korset "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Han kunde inte se sin framtid längre. Och allt detta gjorde han för mig. För oss! Även om det bara skulle finnas en enda människa som skulle vilja ta emot honom som sin frälsare och bli räddad.
Den unga talarens ord rörde mig djupt i hjärtat. Och jag började tänka på min ursprungliga orsak till att jag började blogga - om jag bara kunde nå ut till en enda människa så skulle det vara värt det!
- Kram Gabbi
Ond cirkel
Bild: Google
Herre, lär mig inse att jag skall dö
och hur få mina tillmätta dagar är,
inse att jag är förgänglig.
En handfull dagar är allt du ger mig,
för dig är min livstid ett intet.
Bara en vindfläkt är människan,
som en skuggbild vandrar hon kring.
Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,
hon vet inte vems de en gång skall bli.
Psalm 39:5-7.
Jag måste säga att jag börjar hamna lite i dåliga vanor eller rättare sagt en ond cirkel. Och när jag menar dåliga vanor menar jag att jag inte får tränat som jag hoppats på eller får gjort saker som har värde. Kanske lite för att jobbet sliter mig ut och efter jobb är jag helt död och orkar inget annat än att sitta framför datorn, kolla på serier och önska mig bort i andra världar. Jag vet inte om jag är ensam med att känna så ibland att man inte har nåt liv, ingen energi och man vill bara att det ska ta slut.
Men även om det låter negativt så tänker man sällan på att det snart faktiskt kommer att ta slut. Själva livet. Att livet suger just nu och att jag bara sitter och tänker på hur mycket det suger och inte tänker på att jag kanskje borde göra något för att jag faktiskt ska få ett liv efteråt. Ett liv där jag inte blir utsliten. Där jag kan göra alla saker jag tänker på att göra men inte får tid till. Ett liv där jag inte blir sårad och där slutet alltid är bra. Ett utan elaka eller jobbiga människor och ett liv i paradis. Jag kan såklart inte göra något själv för att komma dit. Men jag kan välja vad jag ska använda min tid på. Om jag ska använda min tid på inget eller att faktiskt lära känna den person jag kommer använda en evighet tillsammans med. Gud. Tänk att få fråga honom vad han tänkte på när han skapade mig! Vad tänkte han på när han gav mig dom talanger jag har? Vad tänkte han att jag skulle använda dom till? En sak vet jag. Han skapade varje person unik. Det gäller bara att bryta cirkeln och upptäcka det.
- Kram Gabbi
Från office girl till att hantera barn - inte alltid en barnlek!
Bilder: Google
Min situation dom senaste månaderna har gått från att jobba på kontor i centrala stockholm till att jobba med något helt annat långt uppe i Nord Norge - nämligen barn! Övergången från ett lungt och ordningsamt kontor där jobbet handlar om att behandla kunders ärenden och svara på vanliga frågor till ett skolmiljö där allt kan hända har varit ganska stor. Jag är nu på min fjärde vecka som fast anställd på skolan där jag jobbar som assistent i lektioner och även i fritids innan och efter skolan är klar. Det tar alltid tid att komma in i och känna sig trygg i en ny arbetsmiljö. Så från att gå från att ha noll koll till att börja lära känna barnen lite mer har jag verkligen insett hur krävande det kan vara att jobba med barn.
Jag har inte alltid haft världens bästa tålamod så jag tror Gud har satt mig till att göra detta lite för att jobba med just det. För tålamod och självbehärskning är något som blir väl tränat på i arbete med barn. Men en annan sak som jag också har kommit fram till är hur otroligt viktigt det är med barnens uppfostran hemma hos föräldrarna. Själv har jag länge tänkt att jag gärna vill ha barn men nu när jag har börjat jobba med barn så har jag verkligen bestämt mig för att tänka till lite extra innan jag skaffar några. För jag tror nämligen det är väldigt många som skaffar barn utan riktigt ha tänkt igenom saken. För det är verkligen ingen lätt uppgift att uppfostra ett barn så det kan bli en god medborgare i samhället och ta sin del av bördan.
Jag kan förstå att man måste jobba för att ha råd med barn, men många föräldrar tror jag sätter sina karriärer före barnens uppfostran så att barnen blir olydiga och jobbiga att handtera. Det är klart att inga förlädrar är perfekt och ingen kommer bli, men barn vars föräldrar är kristna och ber för sina barn är otroligt lyckligt lottade. Jag tror att föräldrar som ber har förmånen att få hjälp i allt som handlar om barnens uppfostran så att dom kan bli lydiga och snälla. Jag har börjat läsa en bok av Ellen G. White som heter "Child guidence". Den är mest skriven till föräldrar men efter som jag håppas att jag blir en sånn i framtiden så tycker jag den är otroligt bra till det ändamålet och jag kan starkt rekommendera den till folk som tänker på att skaffa barn eller har barn och vill att barnen skal bli ägnade till att komma till en bättre plats än denna förgänglia jorden. Något som kommer mycket tydligt fram i boken är hur viktigt det är med lydnad och att barnet lär sig att lyda innan den lär sig resonera varför. Och att man kan lära barnet lydnad sen den är en liten baby. Gör man det kommer man ha det mycket lättare när barnet blir större.
Ordspråksboken 22: 6, säger: "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal"
- Kram Gabbi
When everyting is falling apart..
Bild: Facebook
På senaste har jag haft det ganska jobbigt. Har varit igenom en stor förändring i livet för att en väldig nära relation har ändrat sig till en mindre nära relation. Allt känns som det faller samman. Dygnet är vänt upp och ned och livet också. Smärtan jag känner innombords är obeskrivlig och jag önskar den inte på någon. Jag har inte orkat nästan nånting och inte kännt så mycket lust eller ork till att blogga. Men jag ska inte ge upp. Jag ska fortsätta kämpa.
Jag letade igenom mina bilder och hittade denna otroligt söta bilden. Jag lovar att det där en gång ska vara jag som håller fast i den kommande relationen som jag tänker låta Gud fixa denna gången. Jag vet inte vem det kommer vara men jag vet ialla fall att jag har prövat och felat tusentals gånger när jag försökt klara biffen själv. Nu är jag trött på det. Den nästa relationen jag går in i ska va 4 real och det ska vara för evigt! Så jag ska bara chilla och lita på att Gud fixar resten.
Jag är den typiska personen att inte orka vänta på saker utan att fixa allt själv. Det har alltid varit så i min uppväxt att ska det bli någonting gjort så får man göra det själv. Nu måste jag lära mig tålamot, att lita på gud och ta hans hand så jag inte flyter bort med strömmen! <3
"Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand." 5 Mos 32:39
- Kram Gabbi
Varför jag har slutat dricka
Bilder: Google
För en som jag som har älskat alkohol, att festa loss med vänner på stureplan eller bara att njuta en kall öl till maten är det inte lätt att sluta dricka. I samhället är detta ortroligt accepterat och nästan ett måste i sociala sammanhang. Men det finns fortfarande allt för många anledningar till att faktsikt sluta helt. För det första finns det ju en rad med sjukdommar och dåliga saker som alkohol orsakar i kroppen och dom viktigaste organen för mig att tänka på är hjärnan, hjärtat, levern och njureran. Hjärnan är ett organ vi kommer att behöva resten av livet och skadorna hjärnan får av alkohol kan ibland bli permanent. Förmågan att tänka klart, förmågan att kunna stå emot impulser och en sund dömkraft blir förstörd. Alkohol kan också öka och orsaka depression. Hjärtat slår onödigt snabbare, det kan slå oregelbundet och stora mängder alkohol kan stänga av den automatiska funktionen i kroppen så att organerna slutar att fungera.
Hjärtat är ett organ som måste jobba helt sen du blev till i din mammas mage tills du dör. Hela ditt liv. Tänk efter hur mycket hjärtat måste jobba. Det måste gå i ett utan att stanna i ca 80 år. Är det konstigt att folk får hjärtproblem efter vad dom utsätter sitt hjärta för helt onödigt. Det kanske inte märks med en gång, men efter åratal med "vanligt" drickande så orkar inte hjärtat mer och blir dåligt.
Levern och njurerna är livsviktiga organ som är med på att ränsa kroppen från gifter och skit. Alkohol innehåller massor av gifter som levern och njurerna måste kämpa med att bli kvitt. Allt i onödan. Kroppen kan få i sig gifter via mat, som inte är bra, men som inte är lika ansträngande att kvitta sig med som gifet i alkohol. Så efter några år med "måttligt" drickande så kommer dessa organ att vara överbelastade och förstörda.
Detta är kanske inte det du har i tankarna när du gör dig klar till att hänga med polarna för att ha kul och dricka. Men tänk efter nästa gång. Är detta något du verkligen vill utsätta dig för. Finns det andra metoder att ha kul på? Måste du absolut få i dig gift i hjärnan för att må bra och för att umgås socialt? Jag vet att många dricker för att kunna komma ut ur komfortzonen, men vill det inte säga att man egentligen är inget utan alkohol? Jag vet själv hur det kan vara att sitta där och inte riktigt kunna komma i gång med snacket. Men så kan det vara oavsätt. Det tar alltid lite tid få kemi om du dricker eller inte. Och ifall det inte går så kanske du hänger med fel folk.
En annan anledning till att jag har slutat att dricka är allt dumt jag har gjort när jag varit berusad, alla onödigt hopplösa situationer jag har varit i och alla gånger det har blivit helt fel och jag har ångrat mig dagen efter för att jag kanske har sårat någon jag tycker om. Ja, många använder alkohol för att komma igång socialt - det har jag också gjort. Men om man har sådana issues, så är det inte så svårt att det blir det lilla extra glaset som får en till att gå för långt. Och hur socialt lyckad känner man sig inte då dagen efteråt. Man har ju förstört mer än man har åstakommit. Jag säger inte att det alltid har varit ett problem för mig och att det alltid har blivit fel. Faktiskt har det varit oftare det har gått bra och det har varit kul. Men de gånger då det inte går bra, är det värt det? För mig är det inte det. Och när vi pratar om kul, hur kul är det på en skala 1-10? Egentligen. Känns det bara otroligt coolt och spännande. Ja i början kanskje. Men när det har gått några år och man blivit äldre så är det mest "same old, same old". Man gör det för att det bara är det man gör, när man ska hänga och va social. Man klarar sig egentligen inte utan och efter det har gått ett tag utan att man har druckit så börjar man känna på suget igen. Är det inte egentligen ett beroende?
Att vara dagen efter är i alla fall inte kul. En hel dag är förstörd. I alla fall för mig. Helgen går då allt för snabbt och man är verkligen inte återställd till en ny vecka. Man är trött och hänging och humöret påverkas. Men det är ju inte så konstigt - kroppen har ju slitit ut sig för att få bort all gift ur kroppen, man har blivit uttorkad och fått sömnbrist. Så berätta - hur kul är det? Är inte helgen till för att man ska vila upp sig till en ny vecka? Att ha kul på riktigt som man inte blir utslagen av? Tänk efter själva. Jag vet mycket väl hur grupptryck spelar roll i frågan om alkohol också. Slutar du att dricka är du basicly ute ur leken! Men det bryr jag mig inget om för jag är så trött på den leken som inte ger mig något. Jag har äntligen insett det. Gud är god, för detta är inget jag tror jag kom på av egen tankeförmåga - hjärnan har ju blivit reducerad och kan inte tänka lika bra. Det var inte fören efter jag verkligen slutade som jag förstod allt detta. Jag kunde inte se det innan. Totalt blind.
Den sista orsaken att jag har valt att sluta dricka är tanken på framtiden. Framtidiga barn. Jag har själv växt upp i ett hem där det inte fanns någon alkohol med i bilden. Och jag är otroligt tacksam till mina föräldrar att dom valde att inte dricka alls. Och ja, dom är kristna, men det finns många som är kristna men som ändå tycker det är okej att dricka lite då och då. Men vad är det för signal man ger till sina barn? Vad skrev jag innan om 'då och då drickande' och effekten det har på kroppen? Jag vill inte att mina barn ska se att jag dricker och för all del slippa att se mig berusad. Den skadan man gör på barn då kan bli mycket stor. Barn förtjänar en chans att tänka annorlunda. Barn förtjänar att ha föräldrar som tar ansvar. Och om dom blir större, väljer att prova alkohol och hålla på med det, kommer dom tänka tillbaka på sin uppväxt när dom själva kommer åldern för familj och bli påverkade som jag, av sina föräldrars val. Och har du inte haft förmånen med nyktra föräldrar så vet du ännu mer vad alkohol kan göra för att förstöra en familj och barnen. Ge dina barn ett gott exempel när det blir din tur. Gör inte som alla andra och följ strömmen när det gäller alkohol. Tänk på samhället och på hur många av våra skattepengar som går till onödiga problem, orsakad av just alkohol.
Tack för att ni läste helt hit. Håppas att jag kan vara till inspiration för någon. Ta hand om er! <3
- Kram Gabbi
Min historia
Bilder:
Som jag tidigare har skrivit så har jag inte alltid varit kristen eller brytt mig om Gud. När jag var mindre trodde jag på Gud och bekände mig att vara kristen. Jag levde i ett kristet hem och bestämde mig att ta del av vuxendopet när jag var 14 år. Jag var nyomvänd entusiastisk, glad och utåtriktad. Men samtidigt var det något som inte stämde. Jag var orolig att gå förlorad och inte bli frälst. Jag trodde att jag skulle bli en bättre människa när jag hade döpt mig och att jag skulle göra allt som var "rätt". Jag strävade och försökte - men i egen kraft. Jag gick till ytterligheter och trodde jag var bättre än andra. Samtidigt kände jag mig modlös och nede. Jag förstod inte vad som var fel.
Tillslut orkade jag inte mer så då bestämde jag mig att bara lämna "skiten" och gå helt min egen väg. I början ville jag inte ha något med min familj att göra och jag ville heller inte ha något med Gud att göra. Jag tyckte allt var meningslöst och det ända jag ville var att passa in i samhället och att va "cool".
Jag började hänga med andra vänner och började först snusa, dricka och röka som alla andra ungdommar i min krets. Sen började jag hänga med mer tvivelaktiga personer och började med droger av olika slag. Jag brydde mig inte ett dugg om någonting. Jag sket i allt och alla. Det ända jag brydde mig om var att tillfredställa mig själv. Jag bröt ned mig själv totalt utan att veta det även om jag kände mig starkast i världen och var fullständigt orädd. Mina föräldrar som såg den negativa utväckligen skickade mig på internatskola till andra sidan av landet. Jag stod bara ut ett halvår sen tog jag saken i egna händer. Flyttade tillbaka till min hemstad i en egen lägenhet. Alkoholen flöt fritt och drogerna blev tyngre. Jag var 16 år. Jag gick inte mycket i skolan och eftersom jag inte bestod första året av gymnasiet besämde jag mig att börja om på nytt, denna gången i Sverige. Mamma hade bett mycket för mig och jag förstod att jag var tvungen att byta miljö. Jag flyttade till en kristen internatskola och tänkte att livet nu skulle bli bättre. Men ack. Att försöka bli normal och gå i skolan efter den miljön jag hade varit i var frukantsvärt svårt. Jag klickade inte med någon i början och ingen förstod mig riktigt. Mitt självförtroende och min självkänsla var som bortblåst på denna totalt okända plats och efter allt jag varit igenom och första året där var nog det värsta i hela mitt liv. Jag kände att jag kunde börja gråta av ingenting. Jag var inte mig själv. Det var kaos inni mig.
Efter ett tag gick det bättre och jag fick fler vänner. När jag blev 18 var mitt image fortfarande "Wild child" och "Crazy girl". Jag gick fullt ut i rollen och det var ofta jag som fick igång saker. Jag var beroende av cigaretter och brukade festa så ofta jag kunde. Gud var fortfarande inte av intresse och jag skämdes av att skolan jag gick på var kristen. Jag undvek alla samtal som kunde avslöja det när jag var ute. Ändå pendlade jag fram och tillbaka mellan tvivel och tro. Jag hade äntligen förstått hur det var att inte vara kristen och jag såg många kristna som var som jag hade varit tidigare. Fördömande och tyckte sig vara bättre bara för att deras sken såg bättre ut. Jag hade äntligen förstått falsk kristendom. En kristendom där det är vad JAG gör som betyder något - inte vad jesus har gjort och gör för mig. Det är en falsk kristendom full av självgodhet utan kärlek och medlidande.
Tiden gick och Jesus kärlek drog mig steg för steg närmare honom. Jag ville kanske inte erkänna det i början men ändå var det något i detta med Gud och kristendom som jag visste var äkta. Det fanns en ljusstråle i horisonten. Och bara efter denna julen blev jag mer intresserad av att lyssna til guds ord - bibeln. Och sakta men säkert började Guds sanna ljusstrålar strömma in i mitt hjärta. Det var mycket i mitt förflutna som jag hade förträngt. Det var många sår som jag visste behövde att bli läkta. Och jag började nu bättre lära känna den ända som kunde bota mig från mina fel, mina sår och mina brister. Jag hade tidigare sårat många och speciellt hade jag sårat den person jag tyckte bäst om. Men i och med att jag började öppna mitt hjärta för sanningen så fick jag sakta men säkert också tillbaka mitt samvete. Som är Guds lilla röst till oss människor om vad som är rätt och fel. Jag såg på mig själv och såg att jag såg hemsk ut invändigt. Jag kände mig som ett monster och insåg nu som aldrig förut att det ändast är av nåd och åter nåd som jag kan bli räddad. Jag började också tydligare att förstå Guds stora kärlek till mig och hur han flera gånger hade räddat mig ur fara och jobbiga situationer.
Gud blev värkligare och jag fick också mycket hjälp av boken "Vägen till Kristus" av Ellen G. White.
Sommaren 2012 tog jag studenten. Jag är nu 20 år, har flyttat hem til min familj och börjar jobba heltid denna hösten. Jag ber varje dag om Guds hjälp och beskydd och att han ska förvandla mitt hjärta.
Sakta men säkert börjar jag att bli hel.
Och vad jag än kommer möta i framtiden, kommer jag inte vara ensam!
- Kram Gabbi.
Bygg inte huset på sand..
Bild: Google.
Jag håller på att tänka på hur jag ska inreda mitt rum som jag har flyttat in i. Och av den anledningen kom jag tänka på Jesus liknelse i bibeln om att bygga hus:
"Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. "Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.”
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda. Matt 7.24-29"
Det Jesus menar här är att om vi har en relation till honom och följer honom så kommer inte vårt liv rasa ihop eftersom vi får kraft av honom. Men har man en möjlighet att lära känna honom men inte tar den - då har man heller inget skydd på olyckans dag eller annars. Vem ska rädda en då? Vem ska man få hjälp från när allt är hopplöst? Jesus är en klippa att bygga livet på. Vem vill inte ha superkrafter från ovan? ;)
- Kram Gabbi
When it hurts!
Bild: Facebook
Idag har jag varit ganska emotionellt känslig. Lite för att jag har varit trött men mest för att jag blev väldigt sårad av någon nära person tidigare på dagen. Livet går upp och ned. Ibland är det jobbigt. Och idag var en sådan dag trots det fina vädret. Man kan inte styra eller kontrollera andra människor. Att det finns folk som väljer att vara elaka kan jag inte göra så mycket med. Den enda jag kan ändra på är mig själv och hur jag uppför mig mot andra.
Jag måde så dåligt att jag tillslut bröt ihop. Jag var arg och ledsen och jag kände att jag behövde tröst och uppmuntran från Gud. Så jag bad till honom att nu behöver jag verkligen hjälp! Sen öppnade jag min bibel slumpmässigt, bläddrade lite och hittade dom här versen:
"Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne, jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig.."
Jes. 49:8
"Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer.." Jes. 49:15,16
"Kan man rycka bytet från den starke, kan fången räddas undan den grymme? Så säger Herren: Ja, fången skall ryckas från den starke, bytet räddas undan den grymme. Jag skall strida mot den som strider mot dig."
Bibeln är Guds ord till oss. Han önskar att vi skal läsa i den och speciellt när vi behöver hjälp. Dom versen jag hittade här var verkligen till stor hjälp för mig. Gud vill att vi ska ta honom på ordet och tänka att 'detta är till mig'. Även om bibeln är en gammal bok och vi inte kan förstå allt i den så är den personligt menad till var och en, den är Guds röst till oss. Det är så man kan lära känna vem Gud är. Den är ingen vanlig bok. I Guds ord finns det kraft som ger liv.
- Kram Gabbi
Ny början!
Bild: Facebook
Jag skrev i förra inlägget att mitt mål var att sluta med alkohol och tobak innan jag fyller 21 nu i sommar. Jag måste vara ärlig med er och säga att jag inte riktigt hade bestämt mig för att sluta på grund av dom gångerna när det faktiskt är roligt och allt går bra. Alkohol är en drog. Det är inte lätt att sluta - och det är en social börda som alla bär - och ingen tycker sig överleva utan. Hursomhelst så vet Gud precis vad jag skrev i förra inlägget - och han är inte långt undan...
..För på Valborg fick jag verkligen igen uppleva hur alkoholen i verkligheten inte är annat än djävulens piss - som dom visa beskriver det som. Jag lovar det var ungefär värsta natten i mitt liv - inte egentligen för att det hände så jättemkt hemskt med MIG - men jag fick på et mystiskt sätt en helt annan bild än vad jag brukar att få. Allt kändes så otroligt jobbigt. Jag fick ungefär panikångest och trodde att mitt liv var över och jag ville bara dö. Och där och då tänkte jag - Aldrig mer! Nu har jag fått nog på riktigt! Det kändes som om Gud lät mig ha extra jobbigt för att jag verkligen skulle innse varför jag ska sluta och att jag måste sluta! Jag vill inte bli alkoholist, eller förstöra mitt liv, mina realationer, min kropp, min hälsa , min hjärna och allt det som alkoholen med glädje förstör!
Jag måste erkänna för er att alkoholen har varit mitt största problem, större än drogerna som jag höll på med förut. Inte för att jag varit som en misbrukare och hållit på varje dag - men för att den har förstörst så mycket i mitt liv - inte alltid - men dom där få gångerna när det inte går bra - kan förstöra otroligt mycket. Så till er som tycker ni klarar det och att ni har koll - It's all in your head! För det kommer en dag när du inte har koll längre - och då kan du vara på randen att förstöra ditt liv! Jag är i alla fall DONE, DONE, DONE! Jag är helt färdig med alkohol nu. Nu är det ett nytt liv, en ny början - Gud gör allt nytt och perfekt!
Tack till honom, tack till er som stödjer mig och tack till min familj! ♥
- Kram gabbi
Never give up!
Bild: Facebook
Ifall vi sätter mål för oss själva och sedan inte klarar av att hålla dem, inser vi verkligen hur svaga vi är. Ord som "Jag kan inte" eller "jag klarar inte av detta" är inte så alltför främmande för mig i vissa situationer. Svårast är det att sluta med dåliga vanor - saker som man vet innerst inne inte är bra för en. Själv är mitt mål att sluta med droger som alkohol och tobak helt innan jag flyller 21 nu i sommar.
När det gäller tobak är det något som vi alla kan säga är dåligt för oss. Men när det gäller alkohol så är det så otroligt många meningar om det ena och det andra varför man inte behöver sluta med det HELT. Alkohol är så socialt accepterat i vårat samhällle idag att folk höjer på ögonbrynen ifall man inte dricker i sociala sammankomster. Dricker du inte så är du antagligen gravid eller konstig! Men varför är det egentligen så konstigt att vilja vara sitt nyktra och opåverkade själv? Sitt vackra jag, utan att behöva göra bort sig eller utsätta sig själv för onödiga sjukdommar? Alkohol är en drog och när du vill sluta med den så säger den till din hjärna "Du kommer inte vara lycklig utan - du kommer inte vara lika glad". Men precis samma säger tobaken - men slutar man med den så är man jätteduktig!
Ni förstår sjäva ologiken i det. Hur som helst så är det inte kört för mig. Jag vet att jag kan få hjälp till att sluta om jag ber till Gud. Och jag vet också att jag kommer till att klara av det med hans hjälp. Jag citerar från den visaste mannen som levt - Salomo: "Sju gånger kan den rättfärdige falla och resa sig igen, men de onda stupar för olyckan."
Så ifall ni också har känt känslan att inte klara av era mål - så ge bara inte upp! Idag är en ny dag till nya möjligheter!
- Kram Gabbi
Är du Salig?
Bild: Google
Jag måste säga att jag inte varit helt salig på senaste. Inte riktigt mig själv. Jag har inte fått nog sömn eller vila. Men samtidigt har man samma press på sig att prestera på arbete och i studier om man nu håller på med det. Men förr i tiden, på den gamla bibelns tid, hade man faktiskt sörjetid i en månad efter någon kär hade gått bort. Altså 30 dagar i lung och ro för att bara komma över det värsta och bli normal igen.
Idag har man inte tid eller råd att ha någon sörjeperiod. Nä - allt ska vara tillbaka till det normala helst dagen efter man fått det tråkiga beskedet. Det funkar inte så riktigt i verkligheten.
Och det är svårt för mig att vara riktigt glad just nu. Jag är inte så salig - som betyder lycklig. Jag känner bara ångest och så... Man känner bara att man vill bara bort från vardagen och rymma nånstans.
Men jag får hålla ut lite till... För helt ensam är jag inte i detta.. Gud säger såhär:
"Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom."
- Gabbi
What doesn't kill you..!
Bild: Facebook
Ibland låter Gud tragiska händelser ske just för att han vill att vi ska be honom om hjälp! Vanliga människor som inte tror på Gud brukar nämligen inte be så ofta - mer eller mindre aldrig. Men när nöden verligen sätter sina klor i en så är ofta en bön till en "kanske existerande Gud" ens sista hopp. Och precis så var det för den mannen jag pratade om i förra inlägget. Gud lät honom i en liten period uppleva nöd och motgångar till han till sist bad till Gud om hjälp.
Och hjälp fick han också. Jag och det snälla paret fick nämligen chansen att hjälpa honom och han kunde på det viset inte bara få fysisk hjälp till mat, utan också en liten introduktion till vem Gud är - eftersom han fick uppleva hans hjälp. Han fick både pengar till mat, choklad, en kristen bok och en inbjudan till en kristen brevkurs.
Men missförstå inte, Gud är inte ond bara för att han lät mannen uppleva motgångar - för ibland är nämligen motgångar det som får oss att växa och bli starka. Jag menar nu har ju denna mannen fått en chans till att lära känna själva världs altet och fått en möjlighet att vinna evigt liv! Och det väger ganska mycket mer än några få dagar med motgång.
- Kram Gabbi
Öga mot öga med nöden!
Bild: Facebook
Vi vet inte hur bra vi har det före vi står öga mot öga med fattigdom och förödelse! Via mitt jobb nu har jag kommit i kontakt med en människa som är i en desperat situation och inte ens har råd till mat nu i påsken. Jag tycker det är så otroligt hemskt att människor inte har mat att äta! Jag menar bara efter några timmars jobbande efter frukost så kan man känna sig riktigt hungrig. Men man vet sen att man kommer till att få äta sig mätt. Men hur fruktansvärt är det inte när man inte har den vissheten eller tryggheten.
Jag kunde därför inte bara sitta där och inte göra något. Jag kunde inte stänga ögonen och hjärtat och själv äta mig mätt i påsk när jag vet att denna människan svälter! Jag var tvungen att hjälpa och göra det jag kunde!
Det var naturligtvis läskigt i början men man borde alltid försöka i alla fall. Och som tur var kom jag i kontakt med ett snällt par som min familj kände och som bodde just i samma stad som personen i nöd.
Jag hade natruligtvis bett till gud att han skulle lösa situationen och påverka hjärtan till att vilja hjälpa. Så det snälla paret ska faktiskt hjälpa personen idag så att han får något att äta!
Så fortsättning följer...
"Prisa Herren, alla folk, lova honom, alla länder! Väldig är hans godhet mot oss, Herrens trofasthet är evig. Halleluja!"
- xoxo Gabbi
"Att ha tråkigt"
Bild: Facebook
Hur många gånger har vi inte i våran del av världen hört uttrycket "åh, jag har så tråkigt" eller "jag har ingenting att göra". Jag har i alla fall hört det en del och även ur min egen mun. Vi människor har ett behov att ha något att göra. Antingen om det är skola eller jobb. För har vi inget att göra blir vi mer eller mindre galna. Jag känner i alla fall igen mig. Men för min del har jag oftast tråkigt när jag är själv.
Man sitter vid sin dator och surfar, eller kollar på film eller något i den stilen och undrar över vad man egentligen håller på med. Sen börjar tankarna snurra och allt känns tomt och meningslöst. Man ägnar sig alltså inte åt något som ger avkastning. Det är som att använda pengar på spel och aldrig vinna. Jag menar visst är det kul under tiden, men efteråt är man tom för ideer och energi och har ännu tråkigare än förut. Jag säger bara fyra ord: Been there, done that!
Det är just därför jag startade denna bloggen. Eftersom då gör jag något som på sikt ger avkastning. Precis som att man tjänar pengar när man jobbar eller vinner kunskap när man studerar. Denna blogg handlar nämligen om att söka något som inte är tråkigt utan något som är som ett äventyr eller en spännande resa. Man vet aldrig vad som kan hända när man lär känna Gud.
- Kram Gabbi
I morgon..
Bild: Google
I morgon åker jag till Egypten! Det känns fortfarande lite overkligt. Men det ska bli skönt att komma till lite sol och värme! Hur som helst så vet jag inte hur det blir med internetuppkopplig och så ifall jag inte lägger upp så mycket inlägg den närmaste veckan så vet ni varför.
Jag är ialla fall mycket tacksam över att äntligen få åka till varmare breddgrader! Gud är god! Allt vackert i naturen och i världen som finns har han skapat för att glädja oss. Det är ett bevis på att han älskar oss och vill oss väl.
"Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under! Prisa stolt hans heliga namn; de som söker Herren må glädja sig."
- Kram Gabbi
Dödskuggans dal
Måleri: av Gabriella
Idag har jag haft en mycket dålig dag! Allt som kunde ha gått snett har gått snett. Jag kom hem och kände att jag bara ville gråta! Jag orkar inte berätta vad som gått snett men jag tänker hellre berätta vad som kommer få mig att må bättre - min trogna vän och gud! Så jag ska trösta mig med hans löften och hans ord. Så tror jag att det ska bli bättre igen.
"Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny - stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom."
"Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den dödskuggans dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever."
- Kram
Bekännelse
Måleri: av Gabriella
Du vet den känslan man får när man gjort något dumt. Och det verkligen känns i magen att detta inte var bra. Värst är det om man gjort något dumt mot en annan människa och sedan möter den personen. Visst är det svårt att titta personen i ögonen. Även om han eller hon inte vet att det var du som gjorde det så känns det hela ändå mycket obehagligt. Och det svåraste som finns är att bekänna att man har gjort något dumt och be om förlåtelse.
En dum grej som jag ibland gör. Är att jag känner mig stolt! Jag känner ibland att jag är bättre och smartare än andra. Vilket uppenbarligen är mycket dumt.Eftersom jag - som verkligen vet hur det känns att ha skuld inte alls är så smart som utsatte mig för skulden. Jag kännde starkt att jag skulle skriva om detta för att verkligen försöka sträva efter att vara mer ödmjuk mot andra. För jag är inte et dugg bättre än någon annan eller smartare för den delen. Och just nu känner jag mig sämst efter som jag behövde erkänna detta.
I den något gamla boken skrivs det såhär: "Så säger Herren: Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikdom. Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren."
- Kram Gabbi
Tänk om det är sant?
Måleri: av Gabriella
Där jag kommer ifrån är det ofta väldigt mörkt och kallt på vintrarna. Och det är inte sällan man har sett en obeskrivligt vacker stjärnhimmel och även flammande grönt ljus som dansar över himlen. Alltså norrsken. Jag har alltid tyckt att det är nästan magiskt att stå ute i nattkylan, bland kristallerad vit snö som glittrar som diamanter i månskenet, och bara stirra ut i universum. Det tar nästan andan ur en. Och när man står där så börjar tankarna flyga omkring... Vart kom allt ifrån? Vad finns där ute? Är vi människor dom enda levande varelserna? Det finns ju så många biljarder av andra galaxer, stjärnor och planeter...
Jag tror verkligen att jag inte är den enda som tänkt dessa tankar. För mig verkar det vara som om vi är programmerade till att vilja veta mer, lära mer och uppleva mer! Det är spännande att ta reda på nya saker. Och jag tror även att vi någonstans mellan stressiga vardagar, sorg, glädje och förundran längtar efter något mer. Något som kan göra oss riktigt tillfredställda.
I den gamla boken (Bibeln) skriver en författare såhär: "Som en hjort längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?"
- Kram Gabbi
