Varför jag har slutat dricka
Bilder: Google
För en som jag som har älskat alkohol, att festa loss med vänner på stureplan eller bara att njuta en kall öl till maten är det inte lätt att sluta dricka. I samhället är detta ortroligt accepterat och nästan ett måste i sociala sammanhang. Men det finns fortfarande allt för många anledningar till att faktsikt sluta helt. För det första finns det ju en rad med sjukdommar och dåliga saker som alkohol orsakar i kroppen och dom viktigaste organen för mig att tänka på är hjärnan, hjärtat, levern och njureran. Hjärnan är ett organ vi kommer att behöva resten av livet och skadorna hjärnan får av alkohol kan ibland bli permanent. Förmågan att tänka klart, förmågan att kunna stå emot impulser och en sund dömkraft blir förstörd. Alkohol kan också öka och orsaka depression. Hjärtat slår onödigt snabbare, det kan slå oregelbundet och stora mängder alkohol kan stänga av den automatiska funktionen i kroppen så att organerna slutar att fungera.
Hjärtat är ett organ som måste jobba helt sen du blev till i din mammas mage tills du dör. Hela ditt liv. Tänk efter hur mycket hjärtat måste jobba. Det måste gå i ett utan att stanna i ca 80 år. Är det konstigt att folk får hjärtproblem efter vad dom utsätter sitt hjärta för helt onödigt. Det kanske inte märks med en gång, men efter åratal med "vanligt" drickande så orkar inte hjärtat mer och blir dåligt.
Levern och njurerna är livsviktiga organ som är med på att ränsa kroppen från gifter och skit. Alkohol innehåller massor av gifter som levern och njurerna måste kämpa med att bli kvitt. Allt i onödan. Kroppen kan få i sig gifter via mat, som inte är bra, men som inte är lika ansträngande att kvitta sig med som gifet i alkohol. Så efter några år med "måttligt" drickande så kommer dessa organ att vara överbelastade och förstörda.
Detta är kanske inte det du har i tankarna när du gör dig klar till att hänga med polarna för att ha kul och dricka. Men tänk efter nästa gång. Är detta något du verkligen vill utsätta dig för. Finns det andra metoder att ha kul på? Måste du absolut få i dig gift i hjärnan för att må bra och för att umgås socialt? Jag vet att många dricker för att kunna komma ut ur komfortzonen, men vill det inte säga att man egentligen är inget utan alkohol? Jag vet själv hur det kan vara att sitta där och inte riktigt kunna komma i gång med snacket. Men så kan det vara oavsätt. Det tar alltid lite tid få kemi om du dricker eller inte. Och ifall det inte går så kanske du hänger med fel folk.
En annan anledning till att jag har slutat att dricka är allt dumt jag har gjort när jag varit berusad, alla onödigt hopplösa situationer jag har varit i och alla gånger det har blivit helt fel och jag har ångrat mig dagen efter för att jag kanske har sårat någon jag tycker om. Ja, många använder alkohol för att komma igång socialt - det har jag också gjort. Men om man har sådana issues, så är det inte så svårt att det blir det lilla extra glaset som får en till att gå för långt. Och hur socialt lyckad känner man sig inte då dagen efteråt. Man har ju förstört mer än man har åstakommit. Jag säger inte att det alltid har varit ett problem för mig och att det alltid har blivit fel. Faktiskt har det varit oftare det har gått bra och det har varit kul. Men de gånger då det inte går bra, är det värt det? För mig är det inte det. Och när vi pratar om kul, hur kul är det på en skala 1-10? Egentligen. Känns det bara otroligt coolt och spännande. Ja i början kanskje. Men när det har gått några år och man blivit äldre så är det mest "same old, same old". Man gör det för att det bara är det man gör, när man ska hänga och va social. Man klarar sig egentligen inte utan och efter det har gått ett tag utan att man har druckit så börjar man känna på suget igen. Är det inte egentligen ett beroende?
Att vara dagen efter är i alla fall inte kul. En hel dag är förstörd. I alla fall för mig. Helgen går då allt för snabbt och man är verkligen inte återställd till en ny vecka. Man är trött och hänging och humöret påverkas. Men det är ju inte så konstigt - kroppen har ju slitit ut sig för att få bort all gift ur kroppen, man har blivit uttorkad och fått sömnbrist. Så berätta - hur kul är det? Är inte helgen till för att man ska vila upp sig till en ny vecka? Att ha kul på riktigt som man inte blir utslagen av? Tänk efter själva. Jag vet mycket väl hur grupptryck spelar roll i frågan om alkohol också. Slutar du att dricka är du basicly ute ur leken! Men det bryr jag mig inget om för jag är så trött på den leken som inte ger mig något. Jag har äntligen insett det. Gud är god, för detta är inget jag tror jag kom på av egen tankeförmåga - hjärnan har ju blivit reducerad och kan inte tänka lika bra. Det var inte fören efter jag verkligen slutade som jag förstod allt detta. Jag kunde inte se det innan. Totalt blind.
Den sista orsaken att jag har valt att sluta dricka är tanken på framtiden. Framtidiga barn. Jag har själv växt upp i ett hem där det inte fanns någon alkohol med i bilden. Och jag är otroligt tacksam till mina föräldrar att dom valde att inte dricka alls. Och ja, dom är kristna, men det finns många som är kristna men som ändå tycker det är okej att dricka lite då och då. Men vad är det för signal man ger till sina barn? Vad skrev jag innan om 'då och då drickande' och effekten det har på kroppen? Jag vill inte att mina barn ska se att jag dricker och för all del slippa att se mig berusad. Den skadan man gör på barn då kan bli mycket stor. Barn förtjänar en chans att tänka annorlunda. Barn förtjänar att ha föräldrar som tar ansvar. Och om dom blir större, väljer att prova alkohol och hålla på med det, kommer dom tänka tillbaka på sin uppväxt när dom själva kommer åldern för familj och bli påverkade som jag, av sina föräldrars val. Och har du inte haft förmånen med nyktra föräldrar så vet du ännu mer vad alkohol kan göra för att förstöra en familj och barnen. Ge dina barn ett gott exempel när det blir din tur. Gör inte som alla andra och följ strömmen när det gäller alkohol. Tänk på samhället och på hur många av våra skattepengar som går till onödiga problem, orsakad av just alkohol.
Tack för att ni läste helt hit. Håppas att jag kan vara till inspiration för någon. Ta hand om er! <3
- Kram Gabbi
Gud förbarmar sig över Sverige!
Bild: Google
I Sverige har vi inte alltid haft religionsfrihet till att tillbe Gud efter sitt samvete. Under medeltiden regerade katolicismen i många länder och det var inte tillåtet att läsa bibeln eller att tala om den. Gjorde man det var man en kättare och man blev straffad med tortyr och bål. Men Gud lät inte sitt ljus av kunskap och kärlek att slockna. Efter att protestantismen hade utbrett sig i Tyskland genom Martin Luther, så förbarmade Gud sig även över Sverige.
Detta har jag just läst om i min nya bok "Den stora stiden" av Ellen G. White. Så jag tänkte citera den lite:
"Också till Sverige förde unga män, som hade druckit ur källan i Wittenberg, livets vatten till sina landsmän. Två av ledarna i den svenska reformationen, Olaus och Laurentius Petri, söner till en smed i Örebro, studerade under Luther och Melanchthon. De sanningar som de inhämtade förkunnade de flitigt. ..Båda var besjälade av en varm fromhet, hade god teologisk utbildning och försvarade sanningen med orubbligt mod. Det saknades inte motstånd från katolskt håll. Den romerska kyrkans präster uppviglade den okunniga och vidskepliga befolkninen till motstånd. Olaus Petri blev ofta angripen av pöbeln. Han undslapp vid flera tillfällen nätt och jämte med livet.
Under den romerska kyrkans välde hade folket sjunkit ned i fattigdom och hade undertryckts. Bibeln hade de inte Då deras religon uteslutande bestod av symboler och cermonier som inte upplyste sinnet, var det på väg tillbaka till sina hedniska seder och vidskepliga läror. Ländets befolkning var splittrat i partier som kämpande mot varandra. På grund av dessa ständinga stridigheter ökade misären för alla. Konungen [Gustav Vasa] bestämde att en reformation skulle genomföras i staten och kyrkan. Han bjöd dessa duktiga medarbetare välkomna i kampen mot Rom.
I närvaro av konungen och de ledande männen i Sverige försvarade Olaus Petri med stor skicklighet den lutherska läran inför den romerska kyrkans förespråkare. ... Han visade att kyrkans föreskrifter saknade auktoritet, när det stod i strid mot Guds befallningar. Han händade den stora protestantiska principen, att Bibeln och ingenting annat än Bibeln är regeln för tro och liv.
Som resultat av denna konfrontation tog konungen av Sverige emot den protestantiska tron. Det dröjde inte heller länge förran riksdagen uttalade sig till förmån för den. Olaus Petri hade översatt Nya testamentet till svenska. På konungens önskan åtog sig de två bröderna att översätta hela Bibeln. Så fick svenska folket för förskta gången Guds ord på sitt eget språk. Riksdagen bestämde att präster runtomkring i landet skulle förklara Bibeln och att barnen i skolorna skulle lära sig att läsa Bibeln.
Lungt och säkert drevs okunnighetens och vidskepelsens mörker undan av evangeliets välsignande ljus. Efter det att nationen befriats från den romerska kyrkans förtryck nådde den en storhet och styrka som aldrig tidigare. Sverige blev et av protestantismens starkaste bålverk."
- Kram Gabbi
Vad säger Gud om sig själv?
'Bild: Google
Vem är egentligen Gud och vad säger han om sig själv? Varför finns det så många olika religioner i världen och hur ska man veta vilken som är rätt?
Jag vill citera från en bok som jag nu läser som heter "Den stora striden" av Ellen G. White.
"Det finns bara två religionssystem i världen. Det ena omfattar religioner som människor har uppfunnit, vilka alla lär att människorna kan frälsas genom cermonier och goda gärningar. Det andra är den religion som er uppenbarad i Bibeln. Den lär människorna att söka frälsning endast genom Guds fria nåd."
I Jesajas bok, säger Gud om sig själv: Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig.
Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning. Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme.
Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet.
Jag, jag är Herren, ingen annan än jag kan ge räddning. Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme.
Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet.
Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige. Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Jag tar också med en berättelse från Jesaja 44 som jag tycker är mycket intresant:
Man fäller cederträd, man tar en stenek eller en ek, som får växa sig stor bland skogens träd, eller planterar ett lagerträd, som regnet ger växtkraft. Virket skall folk ha till bränsle, man har det att värma sig med och göra upp eld för att baka. Man tillverkar också en gud som man tillber, gör en gudabild och faller på knä för den.
Hälften gör man en brasa av, där steker man kött, man äter sin stek och blir mätt,
och man värmer sig och säger: ”Vilken härlig brasa!”
Hälften gör man en brasa av, där steker man kött, man äter sin stek och blir mätt,
och man värmer sig och säger: ”Vilken härlig brasa!”
Av resten gör man en gud, en bild som man faller på knä för och tillber och riktar sina böner till:
”Rädda mig, du som är min gud!” De har inget vett, inget förstånd,
deras ögon är tillslutna så att de inte ser, deras hjärtan så att de ingenting fattar. Ingen tänker sig för, har vett och förstånd att säga: ”Hälften gör jag en brasa av, jag bakar bröd på glöden och steker en köttbit och äter -
skall jag nu göra resten till en vidrig avgud och falla på knä för en träklabb?”
en som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv. Han kan inte rädda sitt liv, inte säga: ”Jag har litat på en lögn.”
- Kram Gabbi
Min historia
Bilder:
Som jag tidigare har skrivit så har jag inte alltid varit kristen eller brytt mig om Gud. När jag var mindre trodde jag på Gud och bekände mig att vara kristen. Jag levde i ett kristet hem och bestämde mig att ta del av vuxendopet när jag var 14 år. Jag var nyomvänd entusiastisk, glad och utåtriktad. Men samtidigt var det något som inte stämde. Jag var orolig att gå förlorad och inte bli frälst. Jag trodde att jag skulle bli en bättre människa när jag hade döpt mig och att jag skulle göra allt som var "rätt". Jag strävade och försökte - men i egen kraft. Jag gick till ytterligheter och trodde jag var bättre än andra. Samtidigt kände jag mig modlös och nede. Jag förstod inte vad som var fel.
Tillslut orkade jag inte mer så då bestämde jag mig att bara lämna "skiten" och gå helt min egen väg. I början ville jag inte ha något med min familj att göra och jag ville heller inte ha något med Gud att göra. Jag tyckte allt var meningslöst och det ända jag ville var att passa in i samhället och att va "cool".
Jag började hänga med andra vänner och började först snusa, dricka och röka som alla andra ungdommar i min krets. Sen började jag hänga med mer tvivelaktiga personer och började med droger av olika slag. Jag brydde mig inte ett dugg om någonting. Jag sket i allt och alla. Det ända jag brydde mig om var att tillfredställa mig själv. Jag bröt ned mig själv totalt utan att veta det även om jag kände mig starkast i världen och var fullständigt orädd. Mina föräldrar som såg den negativa utväckligen skickade mig på internatskola till andra sidan av landet. Jag stod bara ut ett halvår sen tog jag saken i egna händer. Flyttade tillbaka till min hemstad i en egen lägenhet. Alkoholen flöt fritt och drogerna blev tyngre. Jag var 16 år. Jag gick inte mycket i skolan och eftersom jag inte bestod första året av gymnasiet besämde jag mig att börja om på nytt, denna gången i Sverige. Mamma hade bett mycket för mig och jag förstod att jag var tvungen att byta miljö. Jag flyttade till en kristen internatskola och tänkte att livet nu skulle bli bättre. Men ack. Att försöka bli normal och gå i skolan efter den miljön jag hade varit i var frukantsvärt svårt. Jag klickade inte med någon i början och ingen förstod mig riktigt. Mitt självförtroende och min självkänsla var som bortblåst på denna totalt okända plats och efter allt jag varit igenom och första året där var nog det värsta i hela mitt liv. Jag kände att jag kunde börja gråta av ingenting. Jag var inte mig själv. Det var kaos inni mig.
Efter ett tag gick det bättre och jag fick fler vänner. När jag blev 18 var mitt image fortfarande "Wild child" och "Crazy girl". Jag gick fullt ut i rollen och det var ofta jag som fick igång saker. Jag var beroende av cigaretter och brukade festa så ofta jag kunde. Gud var fortfarande inte av intresse och jag skämdes av att skolan jag gick på var kristen. Jag undvek alla samtal som kunde avslöja det när jag var ute. Ändå pendlade jag fram och tillbaka mellan tvivel och tro. Jag hade äntligen förstått hur det var att inte vara kristen och jag såg många kristna som var som jag hade varit tidigare. Fördömande och tyckte sig vara bättre bara för att deras sken såg bättre ut. Jag hade äntligen förstått falsk kristendom. En kristendom där det är vad JAG gör som betyder något - inte vad jesus har gjort och gör för mig. Det är en falsk kristendom full av självgodhet utan kärlek och medlidande.
Tiden gick och Jesus kärlek drog mig steg för steg närmare honom. Jag ville kanske inte erkänna det i början men ändå var det något i detta med Gud och kristendom som jag visste var äkta. Det fanns en ljusstråle i horisonten. Och bara efter denna julen blev jag mer intresserad av att lyssna til guds ord - bibeln. Och sakta men säkert började Guds sanna ljusstrålar strömma in i mitt hjärta. Det var mycket i mitt förflutna som jag hade förträngt. Det var många sår som jag visste behövde att bli läkta. Och jag började nu bättre lära känna den ända som kunde bota mig från mina fel, mina sår och mina brister. Jag hade tidigare sårat många och speciellt hade jag sårat den person jag tyckte bäst om. Men i och med att jag började öppna mitt hjärta för sanningen så fick jag sakta men säkert också tillbaka mitt samvete. Som är Guds lilla röst till oss människor om vad som är rätt och fel. Jag såg på mig själv och såg att jag såg hemsk ut invändigt. Jag kände mig som ett monster och insåg nu som aldrig förut att det ändast är av nåd och åter nåd som jag kan bli räddad. Jag började också tydligare att förstå Guds stora kärlek till mig och hur han flera gånger hade räddat mig ur fara och jobbiga situationer.
Gud blev värkligare och jag fick också mycket hjälp av boken "Vägen till Kristus" av Ellen G. White.
Sommaren 2012 tog jag studenten. Jag är nu 20 år, har flyttat hem til min familj och börjar jobba heltid denna hösten. Jag ber varje dag om Guds hjälp och beskydd och att han ska förvandla mitt hjärta.
Sakta men säkert börjar jag att bli hel.
Och vad jag än kommer möta i framtiden, kommer jag inte vara ensam!
- Kram Gabbi.
Inte ge upp!
Bilder: Facebook
Att ha kontakt med Gud dagligen är något jag tycker är viktigt. Därför försöker jag be varje morgon om Guds kraft, hjälp och beskydd och jag överlämnar min vilja till honom. Även om jag har överlämnat min vilja till honom så kan jag fortfarande bli utsatt för frestelser av olika slag som till exempel att börja bråka med någon. Just därför är det viktigt att i den stunden be Gud om en utväg.
Det står i bibeln att Gud aldrig kommer att ge oss en frestelse som vi inte kan överkomma med hans hjälp. Tricket är bara att be om den. I förra inlägget skrev jag lite om bön och att det står att man ska få om man ber. Och om vi som är onda av naturen ger våra barn goda gåvor hur mycket mer ska inte då Gud ge oss som är fullkomlig när vi ber om det.
Jag måste medge att detta livet inte är lätt alltid och just nu tycker jag mig gå igenom diverse psykiska och fysiska prövningar. Det kan göra att jag känner lust till att få panik och ge upp hoppet. Men jag vill inte ge upp så lätt! Jag tror att om Gud låter mig möta motgång och jobbigheter av vilket som helst slag så har han också tänkt att hjälpa mig igenom det svåra. Kanske så att jag ska växa i tron på honom och för att bli starkare.
Och även om livet här nede är jobbigt så har jag fortfarande hoppet om att en dag leva fullkomligt i himlen med Gud och aldrig, aldrig mer behöva lida!
- Kram Gabbi
Lese innlegget på Norsk? Klikk på:
http://detusynlige.blogg.no/1371034128_ikke_gi_opp.html
Att be är som att prata med en vän.
Jag tänkte prata lite om bön och vad som står i bibeln om bön. Jag tyckte också denna låten passar så bra och är otroligt vacker.
Detta säger Jesus till sina lärjungar om hur de ska be:
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”
- Kram Gabbi
Lese innlegget på Norsk? Klikk på:
http://detusynlige.blogg.no/1371033901_12062013.html
Den gode herden!
Bild: Google.
Jag håller på att läsa igenom en bok i bibeln som heter Johannes evangelium. Och jag läste nyss om en liknelse som Jesus berättade om fåren och den gode herden. Så jag tänkte dela med mig lite av den.
"Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster. Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade.
Sedan sade Jesus: Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflod. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren."
Vi är altså fåren. Jesus är vår herde. Vi vet inte vad som ska hända i framtiden. Vi har inte koll eller kontroll på saker som vi kanske tror vi har koll på. Därför behöver vi en som kan leda oss så att vi får det bra! Det stod att Jesus kallar på sina får med deras namn. Han kallar altså på dig och mig personligen! Han pratar också om att det finns en annan som också är intresserad av oss - Tjuven! En tjuv är inte god - altså säger jesus här att det finns en som är ond som också är ute efter oss. Men han vill oss inte väl. Vidare säger Jesus att han är grinden och att den som går igenom den - altså den som lär känna honom personligt och lär känna hans röst i sitt hjärta ska bli räddad och få evigt liv! Och han ska även finna bete - altså styrka här och nu!
- Kram Gabbi.
Bygg inte huset på sand..
Bild: Google.
Jag håller på att tänka på hur jag ska inreda mitt rum som jag har flyttat in i. Och av den anledningen kom jag tänka på Jesus liknelse i bibeln om att bygga hus:
"Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. "Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.”
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda. Matt 7.24-29"
Det Jesus menar här är att om vi har en relation till honom och följer honom så kommer inte vårt liv rasa ihop eftersom vi får kraft av honom. Men har man en möjlighet att lära känna honom men inte tar den - då har man heller inget skydd på olyckans dag eller annars. Vem ska rädda en då? Vem ska man få hjälp från när allt är hopplöst? Jesus är en klippa att bygga livet på. Vem vill inte ha superkrafter från ovan? ;)
- Kram Gabbi
Hör Guds röst.
Bild: Facebook
Jag tänkte att dela med mig något av bibeln idag från Jesajas bok. Det handlar om att Gud vill att vi ska söka honom. Hans planer för oss är så mycket bättre än våra egna planer. Han vill ge oss en framtid och ett hopp.
Och det är också en försäkran om att vi kan lita på Guds ord och dess kraft.
"Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag."
Jesaja 55:6-11
- Kram Gabbi
When it hurts!
Bild: Facebook
Idag har jag varit ganska emotionellt känslig. Lite för att jag har varit trött men mest för att jag blev väldigt sårad av någon nära person tidigare på dagen. Livet går upp och ned. Ibland är det jobbigt. Och idag var en sådan dag trots det fina vädret. Man kan inte styra eller kontrollera andra människor. Att det finns folk som väljer att vara elaka kan jag inte göra så mycket med. Den enda jag kan ändra på är mig själv och hur jag uppför mig mot andra.
Jag måde så dåligt att jag tillslut bröt ihop. Jag var arg och ledsen och jag kände att jag behövde tröst och uppmuntran från Gud. Så jag bad till honom att nu behöver jag verkligen hjälp! Sen öppnade jag min bibel slumpmässigt, bläddrade lite och hittade dom här versen:
"Så säger Herren: Jag bönhör dig när nådens tid är inne, jag hjälper dig på räddningens dag. Jag skyddar dig.."
Jes. 49:8
"Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer.." Jes. 49:15,16
"Kan man rycka bytet från den starke, kan fången räddas undan den grymme? Så säger Herren: Ja, fången skall ryckas från den starke, bytet räddas undan den grymme. Jag skall strida mot den som strider mot dig."
Bibeln är Guds ord till oss. Han önskar att vi skal läsa i den och speciellt när vi behöver hjälp. Dom versen jag hittade här var verkligen till stor hjälp för mig. Gud vill att vi ska ta honom på ordet och tänka att 'detta är till mig'. Även om bibeln är en gammal bok och vi inte kan förstå allt i den så är den personligt menad till var och en, den är Guds röst till oss. Det är så man kan lära känna vem Gud är. Den är ingen vanlig bok. I Guds ord finns det kraft som ger liv.
- Kram Gabbi
