Bild: Google

 

Hittade en rolig bild som beskriver mig just nu. Förskyld.se! 

Har just kommit hem från en otroligt inspirerande helg i Oslo med duktiga talare som uppmanade oss att inte ge upp om att kämpa för Gud och för vad vi tror på. Ofta har jag känt att min blogg är obetydlig och utan värde och att det oavsett kanskje bara är några få som läser den. Därför har jag inte alltid känt det stora behovet att skriva så mycket. Men det sista mötet denna helgen traff verkligen spiken på huvudet för mig. Det var en ung kille som pratade om att han hade fått förfrågningar om att flytta långt upp till Nord Norge för att jobba som bibel arbetare. Han hade ingen större lust att åka dit eftersom han inte kände någon där och för att det var så långt borta från allt han var van vid. 

 

Men han bestämde sig ändå för att åka och när han kom dit och bjöd in människor till bibelstudier så var det bara en enda som kom dit. Det gjorde honom väldigt besviken och när han kom hem bad han till Gud om varför han egentligen skulle vara där uppe när det var så lite intresse för Guds. Vad var vitsen? Men så kom han till att tänka på Jesus, där han var i getsemane. När dödsångesten var över honom för att stunden var inne då han skulle ge sitt liv på korset. Han visste att han nu skulle behöva gå igenom den största och mest fruktansvärda fyskiska och psykiska smärtan. Och han bad till Gud Fadern att få slippa ifall det skulle finnas ett annat sätt att frälsa människorna. Han kunde lätt ha ändrat sig, torkat blodsvetten bort från pannan och rest hem till himlen utan skuld och låta människorna gå förlorade för sina synders skull. Men hans kärlek för människorna segrade den kvällen! 

 

Jesus valde att stanna kvar. Att gå igenom lidandet och döden. Han valde att ta på sig alla våra synder och stå ut med ångesten och känslan av att han nu var så syndig att han aldrig mer skulle få se Gud Fadern. Det var därför han ropade på korset "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Han kunde inte se sin framtid längre. Och allt detta gjorde han för mig. För oss! Även om det bara skulle finnas en enda människa som skulle vilja ta emot honom som sin frälsare och bli räddad.

Den unga talarens ord rörde mig djupt i hjärtat. Och jag började tänka på min ursprungliga orsak till att jag började blogga - om jag bara kunde nå ut till en enda människa så skulle det vara värt det!

 

- Kram Gabbi