Måleri: av Gabriella

 

Där jag kommer ifrån är det ofta väldigt mörkt och kallt på vintrarna. Och det är inte sällan man har sett en obeskrivligt vacker stjärnhimmel och även flammande grönt ljus som dansar över himlen. Alltså norrsken. Jag har alltid tyckt att det är nästan magiskt att stå ute i nattkylan, bland kristallerad vit snö som glittrar som diamanter i månskenet, och bara stirra ut i universum. Det tar nästan andan ur en. Och när man står där så börjar tankarna flyga omkring... Vart kom allt ifrån? Vad finns där ute? Är vi människor dom enda levande varelserna? Det finns ju så många biljarder av andra galaxer, stjärnor och planeter...

 

Jag tror verkligen att jag inte är den enda som tänkt dessa tankar. För mig verkar det vara som om vi är programmerade till att vilja veta mer, lära mer och uppleva mer! Det är spännande att ta reda på nya saker. Och jag tror även att vi någonstans mellan stressiga vardagar, sorg, glädje och förundran längtar efter något mer. Något som kan göra oss riktigt tillfredställda.

 

I den gamla boken (Bibeln) skriver en författare såhär: "Som en hjort längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?"

 

- Kram Gabbi