Bild: Google

 

 

 

Det kunde inte finnas mer sanning i dom orden! Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt – vem kan förstå det? Det är så lätt att bli kär i folk eller hamna i olämpliga situationer i livet för att man lyssnar till sina känslor istället för sitt förnuft. Jag har varit i sådana situationer många gånger i och med att jag är en väldigt känslostyrd person. Men en sak har jag lärt, tror jag... Det slutar sällan bra! I allafall inte när det är snack om relationer och bli kär i fel person. Jag har frågat mig många gånger "var jag TVUNGEN att gå och bli kär i den där personen???" VARFÖR???

 

Kärleks sorg är nåt av det värsta som finns. Det är ingen synlig skada men den känns i hela kroppen och påverkar allt man gör. Varje minut, varje dag och hela tiden man låter sig styras av sina känslor. Vissa säger "The heart wants what the heart wants" och "Let it be". Men jag kan inte nöja mig med det! Jag måste få ett slut på det hela! Varför kan jag bara inte koppla in hjärnan på autopilot så att jag slipper tänka på vad jag känner i min ensamhet? Jag tror det är lätt att man nöjer sig med fel person just för att slippa vara ensam. 

 

Men det bästa är då att stanna upp, andas, och tänka på vad som är det viktigaste! Att ta första bästa för att slippa vara ensam, eller att faktiskt hålla ut lite och vänta på the real deal? Jag tror såklart att det sistnämnda är det bästa men sen kommer det upp tankar som "Ja, men hur länge ska man behöva vänta till det sker?" och "kommer det ens att ske?" och "Hur ska jag hålla ut när jag känner som jag gör?" Gud, ge mig ett nytt hjärta så att jag kan känna den kärlek som du känner, och ha det tålamod som du har. Gör det du säger i Hesekiel 36:26 "Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött."