Bild: Google

 

 

 

Det kunde inte finnas mer sanning i dom orden! Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt – vem kan förstå det? Det är så lätt att bli kär i folk eller hamna i olämpliga situationer i livet för att man lyssnar till sina känslor istället för sitt förnuft. Jag har varit i sådana situationer många gånger i och med att jag är en väldigt känslostyrd person. Men en sak har jag lärt, tror jag... Det slutar sällan bra! I allafall inte när det är snack om relationer och bli kär i fel person. Jag har frågat mig många gånger "var jag TVUNGEN att gå och bli kär i den där personen???" VARFÖR???

 

Kärleks sorg är nåt av det värsta som finns. Det är ingen synlig skada men den känns i hela kroppen och påverkar allt man gör. Varje minut, varje dag och hela tiden man låter sig styras av sina känslor. Vissa säger "The heart wants what the heart wants" och "Let it be". Men jag kan inte nöja mig med det! Jag måste få ett slut på det hela! Varför kan jag bara inte koppla in hjärnan på autopilot så att jag slipper tänka på vad jag känner i min ensamhet? Jag tror det är lätt att man nöjer sig med fel person just för att slippa vara ensam. 

 

Men det bästa är då att stanna upp, andas, och tänka på vad som är det viktigaste! Att ta första bästa för att slippa vara ensam, eller att faktiskt hålla ut lite och vänta på the real deal? Jag tror såklart att det sistnämnda är det bästa men sen kommer det upp tankar som "Ja, men hur länge ska man behöva vänta till det sker?" och "kommer det ens att ske?" och "Hur ska jag hålla ut när jag känner som jag gör?" Gud, ge mig ett nytt hjärta så att jag kan känna den kärlek som du känner, och ha det tålamod som du har. Gör det du säger i Hesekiel 36:26 "Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött." 

 

Bild: Google

 

Det värsta som finns är att prata med någon om Gud som sen säger att dom inte vill höra om honom! Och ja dom respekterar min för att jag är troende men SLUTA PREDIKA FÖR MIG!!! Jag har verkligen funnit rätta meningen med att vända andra kinden till. När folk säger så till mig så känns dem som att dom hugger mig med en kniv. Så mycket betyder Gud för mig. Men sen kan man ju inte annat än att svara snäll och säga förlåt och förstår hur du känner och att det inte var meningen att predika. 

 

Men hallå! Jag TROR ju att Gud faktiskt kan hjälpa mig och andra i situationer i livet och jag menar ju faktiskt bara folks bästa när jag nämner honom. I den sammanhangen jag pratar om så tog jag endast exempel utiffrån mitt eget liv. Och det är tydligen att predrika. Men hursomhelst, varför predikar folk? Jo för att dom vil hjälpa andra till att se saker utifrån et annat perspektiv. Det handlar om att hjälpa folk i nöd, hjälpa folk i huvudsak. Jag säger inte saker för att vara elak. Jag säger bara det här funkar för mig så kanske det kan funka för dig också? Det skadar ju inte att prova.

 

Men när jag tänker på hur sårad jag blir när folk inte är intresserade så kan jag bara föreställa mig Jesus hur han måste ha kännt det. Han lämnar sin trygga himel och kommer ned till oss otacksamma människor och ger ALLT för oss! Han tillåter sig själv att bli hånad, piskad och hängd på ett kors. Innan det går han runt och hjälper folk, talar till folk och helar sjuka och sätter besatta människor fri. Han kom hit för att tjäna oss och för att hjälpa oss. Även om han visste att många skulle hata honom, håna honom och inte vilja ha NÅGOT MED HONOM ATT GÖRA!! Så valde han fortfarande att gå igjenom allt som han gjorde för att ge alla en chans! Även dom som hatar honom till att få ett bättre liv nu och ett evigt liv sen. Tänk efter vem skulle vilja göra nåt sånt? Min första ofullkomliga tanke är fy vilka elaka och dumma människor, låt dom bara dö för evigt och få vad dom förtjänar! Kan man va mer otacksam!! Här kommer GUD ned! GUD!!!! Som har skapat oss och gett oss liv, sen tackar dom honom genom att håna honom, spotta på honom, piska honnom och döda honom på det mest grymmaste sätt! Men vad säger han till sitt försvar? INGET! Han låter det ske för att han är fullkomlig kärlek! Han väljer att överse allt hån för att han ÄR kärlek i renaste form. Ovillkårlig kärlek!

 

Är det konstigt att jag älskar honom och vill prata om honom?

 

- Kram gabbi!

 

Bild: Google

 

en dikt av mig själv.

 

 

Magical Rosey

 

Cursed not cosy

 

Fading by the minute

 

Day by day, year by year

 

Forcing us to face our worst fear

 

That someday we won’t be here

 

That I won’t be

 

It really scares me

 

But I know for sure

 

There is a cure

 

The cure is true and free

 

It is someone for you and me

 

That someone just wants to show

 

His pure love

 

And that he cares and sees us

 

His name is

 

Jesus.

 

 

Bild: Google

 

För att hitta en bild som kunde på nåt sätt beskriva hur jag känner kom jag till att tänka på avskeds scenen i Thor 2. Det var nog den mest rörande begravnings scen jag sett i en film. Den beskrev verkligen känslan som kommer när man ska ta avsked av någon.

 

2. Mars bestämmer jag mig för att gå ut och jogga en kort tur. När jag kommer tillbaka och går in geonom ytterdörren hör jag mamma gråta i telefonen. En sådan gråt som är så full av smärta, ångest och förtvivlan att jag med en gång förstod att någon hade dött. Med andan i halsen frågar jag mamma Vad har hänt? mamma tittar på mig och säger med gråtfull röst "Morfar har dött".

 

Innan mamma sa vem det var så fick jag i bråkdelen av en sekund ångest att det var pappa som hade dött. Så min första tanke efter jag fick höra den tråkiga nyheten var "vilken tur att det inte var pappa". Då vet jag inte vad jag skulle gjort. Och efter chocken så tänkte jag att morfar hade endå tur som fick leva ett långt liv. Alla ska vi dö en dag. Jag var ledsen men grät inte.

 

Idag är det en vecka kvar till vi åker ned till Sverige för att förbereda för begravningen som sker den 28. Mars. Jag är en person som inte är bra på att gråta eller bra på allvarliga saker som död. Det tar lång tid för mig att bearbeta en sådan sak. Men jag är inte gjord av sten och döden är inte en naturlig sak! Döden är en konsekvens av våran operfekta värld orsakad av första människan. Döden är hämsk och fruktansvärd! Den känns orättvis och meningslös! Först nu, i min ensamhet kan jag gråta några tårar för morfar..

 

Men jag gråter inte bara för honom! Jag gråter för alla som inte tror att Gud älskade oss så mycket att han valde att förnedra sig själv till människa! Och inte bara till vilken som helst människa, utan en fattig människa, van vid lidanden. Och inte bara det utan för att dö. Inte en stilla och fridful död men den mest förnedrande och smärtsamma döden på korset. Varför? Så att vi ska slippa att dö för evigt och få leva ett liv utan smärta, utan lidande, utan tårar... Jag vet att min morfar kan få komma till himlen när Jesus kommer tillbaka, men vad med alla som inte får den chansen för att dom inte vill tro?

 

The hardest goodbye, is the one that is forever!

 

Morfar, 

vi ses igjen!

 

Bild: Google

 

Jag kunde inte låta bli att använda denna otroligt kreativa bilden som jag hittade eftersom jag tyckte den passade in med vad jag ska skriva om idag. Jag tänkte låta bibeln själv förklara två saker som många tror på men som är felaktiga. Det ena är att vi har en evig eller odödlig själ och det andra är att det finns ett evigt brinnande helvete.

 

Låt oss börja med själen. Just ordet själ finns i väldigt många texter i förbindelse med ens hjärta. t.ex "Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. -5Mos.4,29" eller "Prisa Herren, min själ!" Med andra ord skulle man kunna säga själen helt enkelt beskrivs som ens väsen och ens person och inte som någon svävande osynlig skugga av sig själv.

 Så vad händer då när vi dör, med vårat väsen och våran person? Har vi en evig själ som är medveten i himlen eller helvete när vi dör? I Job 14, 11-12 står det "Om än vattnet tar slut i havet, floderna sinar och torkar ut, reser sig aldrig en död igen. Förr skall himlen rämna än han vaknar, aldrig väcks han ur sin sömn." Här ser vi klart och tydligt att en död person faktiskt är helt död när den dör. Det står ingenting i bibeln om att vi har en själ som är evig och som svävar iväg. Däremot besrkivs döden som en sömn och att vi ska väckas upp när Jesus kommer tillbaka för att hämta oss. När man sover vet man inget. "De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Pred. 9,5"