Bild: Google

 

För att hitta en bild som kunde på nåt sätt beskriva hur jag känner kom jag till att tänka på avskeds scenen i Thor 2. Det var nog den mest rörande begravnings scen jag sett i en film. Den beskrev verkligen känslan som kommer när man ska ta avsked av någon.

 

2. Mars bestämmer jag mig för att gå ut och jogga en kort tur. När jag kommer tillbaka och går in geonom ytterdörren hör jag mamma gråta i telefonen. En sådan gråt som är så full av smärta, ångest och förtvivlan att jag med en gång förstod att någon hade dött. Med andan i halsen frågar jag mamma Vad har hänt? mamma tittar på mig och säger med gråtfull röst "Morfar har dött".

 

Innan mamma sa vem det var så fick jag i bråkdelen av en sekund ångest att det var pappa som hade dött. Så min första tanke efter jag fick höra den tråkiga nyheten var "vilken tur att det inte var pappa". Då vet jag inte vad jag skulle gjort. Och efter chocken så tänkte jag att morfar hade endå tur som fick leva ett långt liv. Alla ska vi dö en dag. Jag var ledsen men grät inte.

 

Idag är det en vecka kvar till vi åker ned till Sverige för att förbereda för begravningen som sker den 28. Mars. Jag är en person som inte är bra på att gråta eller bra på allvarliga saker som död. Det tar lång tid för mig att bearbeta en sådan sak. Men jag är inte gjord av sten och döden är inte en naturlig sak! Döden är en konsekvens av våran operfekta värld orsakad av första människan. Döden är hämsk och fruktansvärd! Den känns orättvis och meningslös! Först nu, i min ensamhet kan jag gråta några tårar för morfar..

 

Men jag gråter inte bara för honom! Jag gråter för alla som inte tror att Gud älskade oss så mycket att han valde att förnedra sig själv till människa! Och inte bara till vilken som helst människa, utan en fattig människa, van vid lidanden. Och inte bara det utan för att dö. Inte en stilla och fridful död men den mest förnedrande och smärtsamma döden på korset. Varför? Så att vi ska slippa att dö för evigt och få leva ett liv utan smärta, utan lidande, utan tårar... Jag vet att min morfar kan få komma till himlen när Jesus kommer tillbaka, men vad med alla som inte får den chansen för att dom inte vill tro?

 

The hardest goodbye, is the one that is forever!

 

Morfar, 

vi ses igjen!

 

Bild: Google

 

Jag kunde inte låta bli att använda denna otroligt kreativa bilden som jag hittade eftersom jag tyckte den passade in med vad jag ska skriva om idag. Jag tänkte låta bibeln själv förklara två saker som många tror på men som är felaktiga. Det ena är att vi har en evig eller odödlig själ och det andra är att det finns ett evigt brinnande helvete.

 

Låt oss börja med själen. Just ordet själ finns i väldigt många texter i förbindelse med ens hjärta. t.ex "Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. -5Mos.4,29" eller "Prisa Herren, min själ!" Med andra ord skulle man kunna säga själen helt enkelt beskrivs som ens väsen och ens person och inte som någon svävande osynlig skugga av sig själv.

 Så vad händer då när vi dör, med vårat väsen och våran person? Har vi en evig själ som är medveten i himlen eller helvete när vi dör? I Job 14, 11-12 står det "Om än vattnet tar slut i havet, floderna sinar och torkar ut, reser sig aldrig en död igen. Förr skall himlen rämna än han vaknar, aldrig väcks han ur sin sömn." Här ser vi klart och tydligt att en död person faktiskt är helt död när den dör. Det står ingenting i bibeln om att vi har en själ som är evig och som svävar iväg. Däremot besrkivs döden som en sömn och att vi ska väckas upp när Jesus kommer tillbaka för att hämta oss. När man sover vet man inget. "De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Pred. 9,5"

 

Bild: Google

 

Det va länge sen jag skrev här och det som fick mig att vilja skriva är min oändliga frustration som jag känner just nu! På senaste har jag varit med om många diskutioner om Gud och hans existens och det ena med det andra. Och jag försöker att förklara vad jag tror på och varför så gott det går. Saker som för mig är så genomlogiska verkar för andra vara antingen hjärntvättning eller sagor! 

 

Jag har märkt att det är väldigt många som sitter med frågor om Gud och spesielt när det gäller döden! Varför måste folk dö som inte borde dö? Varför räddade inte Gud de människorna på Planet som kraschade in i twin towers den 11. september? Om han finns så måste han ju kunna bara knipsa med fingern och rädda alla från allt!

 

Och jag önskar verkligen att jag kunne svara tillfredställande på var enda fråga jag fick på sekunden men ibland tar det lite längre tid för att det är så stora frågaor att man måste tänka noga igenom och kanske till och med forska lite på temat. Det jag kan säga just nu med säkerhet är att jag vet absolut inte allt och kan heller inte svara på allt. Och det kanske får min tro till att se svag och ologiskt ut men om man ser på alternativen så är det forftarande det mest logiska att tro på. Antingen tror man på Gud eller så tror man på big bang. Men jag tycker det är fler frågor som inte blir besvarade i evolutionsteorin än i kristendomen. 

 

Enligt evolutionsteorin så är döden en absolut tilstånd och en helt naturlig. Men om den är så himla natrulig varför blir vi så ledsna och känner känslor som sorg, ilska, förtvivlan och ensamhet? För mig låter det mer logiskt att vi är programerade till att leva i en perfekt värld där ingen onska finns och där ingen dör - altså himlen och en nyskapad jord. Men enligt evolutionen så finns det inte en perfekt värld och det finns ingen himmel på det viset. 

Så till alla som ger mig så himla många frågor om allt möjligt och tycker att jag är ologisk och kommer med svävande svar - förklara varför vi känner orättvisa och sorg när någon dör om döden är naturlig! Förklara vart moralen och samvetet kommer ifrån! Förklara mirakel och förklara folk liv som blir förändrade från avgrund till något positivt! Förklara vad som är meningen med livet och säg inte att det är att skaffa barn och föra släkten vidare! Nej, förklara istället varför det känns så otroligt orättvist och onödigt att leva för att sedan bli till intet för alltid! Om det inte finns en kärleksfull Gud där ute som bryr sig om oss, så har vi et lika stort värde som ett litet sandkorn eller en myra som man trampar under skon i skillnad till hur stort universet är och hur många millioner år jorden har funnits, enligt evolutions teorin. Förklara varför man vill tro på något sådant?

 

Kristendomen har också saker som är svåra att svara på som varför folk måste snälla människor dö. Och varför man inte får exakt det man ber om hela tiden. Men att Gud finns är för mig et faktum för allt annat är så vagt och ologiskt i mina ögon. Och jag vet att saker är jobbiga och svåra att förstå i denna världen. Men det är för att den inte är perfekt. Men jag vet att jag kommer få svar på alla mina frågor sen. Detta livet är kort och döden för en kristen är inte absolut, altså behöver det inte va en så negativ sak som för folk som inte tror. För människor som inte tror på Gud känns döden det värsta som finns. Men jag vill säga att det ibland är lindrigare att få dö. Inte för att det är något man ska sträva efter men om en människa är svårt sjuk och har ont, så är det lindrigare att få slippa lida. Men när allt kommer till allt så måste man kunna acceptera att man inte får svar på allt med en gång. Men det finns i allafall mer tillfredställande svar för mig i kristendommen än i evolutionsterorin.

Och om inte alla håller med om det så får det vara deras sak!

 

- Kram Gabbi!

 

 

 

Jag hittade denna låten och tyckte den passade inför det jag tänkte skriva idag. Och det är att jag tror att världens historia går mot sitt slut. Det kan vara en skrämmande tanke för många men enligt bibeln, så finns det et slut på denna historian vilket jag tycker är bra. Jag menar - om det inte skulle finnas et slut på ondskan och elendet som finns här - då skulle inte gud vara god!

 

Men läser man det som står om vad som ska hända så är vi inte så långt ifrån. Det står bland annat att kunskapen ska öka på jorden, krig, rykten om krig och elände. Visserligen har det funnits krig ganska länge, men våldet har ökat. Och kunskapen har definitivt ökat - det är bara att titta ned på sin Smart Phone!

 

Jag tror vidare att gud är rättvis och det vill säga att all onska som människor inte har ångrat kommer få sitt straff. Jag menar tänk till exempel på Hitler som dödade massor av människor. Förtjänar inte han ett straff för det onda han gjorde? Ska han bara få spilla oskyldigt blod utan att det händer nåt. Nej, naturligtvis inte.

 

I den sista boken i bibeln som berättar om jordens slut står det bland annat såhär: "Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, och han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”

Måleri: av Gabriella

 

I samband med att jag har förlorat en vän, en som miste sitt liv alltför tidigt, har jag börjat tänka mer över vad som händer när vi dör. Döden är inget positivt tema men vi ska alla dö en gång och därfor kan det vara bra att vara förberädd. Såklart är det ingen som riktigt kunnat forska på döden men eftersom jag tror på bibeln kan jag bara meddela vad den säger om detta tema.

 

Många tror att vi har en odödlig själ som flyger upp till himlen när vi dör. Men i bibeln finns det ingenstans där det står att själen är odödlig. Däremot står det såhär: "De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen." (Pred. 9: 5.6) 

Altså, om de döda inte vet någonting då kan de ju inte ha en odödlig själ. Vidare beskriver bibeln att vi skal uppstå och att döden är som en sömn: "Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa." (Dan 12: 2) Och jag menar, det är vel ingen mening i att vi en gång ska uppstå från döden om själen redan är odödlig. Men hoppet att de goda ska uppstå till evigt liv är fortfarande där, och det är alltid en tröst för alla som mist någon kär person. Och jag tror det är därför det också står såhär: