Bild: Google

 

Hittade en rolig bild som beskriver mig just nu. Förskyld.se! 

Har just kommit hem från en otroligt inspirerande helg i Oslo med duktiga talare som uppmanade oss att inte ge upp om att kämpa för Gud och för vad vi tror på. Ofta har jag känt att min blogg är obetydlig och utan värde och att det oavsett kanskje bara är några få som läser den. Därför har jag inte alltid känt det stora behovet att skriva så mycket. Men det sista mötet denna helgen traff verkligen spiken på huvudet för mig. Det var en ung kille som pratade om att han hade fått förfrågningar om att flytta långt upp till Nord Norge för att jobba som bibel arbetare. Han hade ingen större lust att åka dit eftersom han inte kände någon där och för att det var så långt borta från allt han var van vid. 

 

Men han bestämde sig ändå för att åka och när han kom dit och bjöd in människor till bibelstudier så var det bara en enda som kom dit. Det gjorde honom väldigt besviken och när han kom hem bad han till Gud om varför han egentligen skulle vara där uppe när det var så lite intresse för Guds. Vad var vitsen? Men så kom han till att tänka på Jesus, där han var i getsemane. När dödsångesten var över honom för att stunden var inne då han skulle ge sitt liv på korset. Han visste att han nu skulle behöva gå igenom den största och mest fruktansvärda fyskiska och psykiska smärtan. Och han bad till Gud Fadern att få slippa ifall det skulle finnas ett annat sätt att frälsa människorna. Han kunde lätt ha ändrat sig, torkat blodsvetten bort från pannan och rest hem till himlen utan skuld och låta människorna gå förlorade för sina synders skull. Men hans kärlek för människorna segrade den kvällen! 

 

Jesus valde att stanna kvar. Att gå igenom lidandet och döden. Han valde att ta på sig alla våra synder och stå ut med ångesten och känslan av att han nu var så syndig att han aldrig mer skulle få se Gud Fadern. Det var därför han ropade på korset "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Han kunde inte se sin framtid längre. Och allt detta gjorde han för mig. För oss! Även om det bara skulle finnas en enda människa som skulle vilja ta emot honom som sin frälsare och bli räddad.

Den unga talarens ord rörde mig djupt i hjärtat. Och jag började tänka på min ursprungliga orsak till att jag började blogga - om jag bara kunde nå ut till en enda människa så skulle det vara värt det!

 

- Kram Gabbi

Bild: Google

 

Det va länge sen jag skrev här och det som fick mig att vilja skriva är min oändliga frustration som jag känner just nu! På senaste har jag varit med om många diskutioner om Gud och hans existens och det ena med det andra. Och jag försöker att förklara vad jag tror på och varför så gott det går. Saker som för mig är så genomlogiska verkar för andra vara antingen hjärntvättning eller sagor! 

 

Jag har märkt att det är väldigt många som sitter med frågor om Gud och spesielt när det gäller döden! Varför måste folk dö som inte borde dö? Varför räddade inte Gud de människorna på Planet som kraschade in i twin towers den 11. september? Om han finns så måste han ju kunna bara knipsa med fingern och rädda alla från allt!

 

Och jag önskar verkligen att jag kunne svara tillfredställande på var enda fråga jag fick på sekunden men ibland tar det lite längre tid för att det är så stora frågaor att man måste tänka noga igenom och kanske till och med forska lite på temat. Det jag kan säga just nu med säkerhet är att jag vet absolut inte allt och kan heller inte svara på allt. Och det kanske får min tro till att se svag och ologiskt ut men om man ser på alternativen så är det forftarande det mest logiska att tro på. Antingen tror man på Gud eller så tror man på big bang. Men jag tycker det är fler frågor som inte blir besvarade i evolutionsteorin än i kristendomen. 

 

Enligt evolutionsteorin så är döden en absolut tilstånd och en helt naturlig. Men om den är så himla natrulig varför blir vi så ledsna och känner känslor som sorg, ilska, förtvivlan och ensamhet? För mig låter det mer logiskt att vi är programerade till att leva i en perfekt värld där ingen onska finns och där ingen dör - altså himlen och en nyskapad jord. Men enligt evolutionen så finns det inte en perfekt värld och det finns ingen himmel på det viset. 

Så till alla som ger mig så himla många frågor om allt möjligt och tycker att jag är ologisk och kommer med svävande svar - förklara varför vi känner orättvisa och sorg när någon dör om döden är naturlig! Förklara vart moralen och samvetet kommer ifrån! Förklara mirakel och förklara folk liv som blir förändrade från avgrund till något positivt! Förklara vad som är meningen med livet och säg inte att det är att skaffa barn och föra släkten vidare! Nej, förklara istället varför det känns så otroligt orättvist och onödigt att leva för att sedan bli till intet för alltid! Om det inte finns en kärleksfull Gud där ute som bryr sig om oss, så har vi et lika stort värde som ett litet sandkorn eller en myra som man trampar under skon i skillnad till hur stort universet är och hur många millioner år jorden har funnits, enligt evolutions teorin. Förklara varför man vill tro på något sådant?

 

Kristendomen har också saker som är svåra att svara på som varför folk måste snälla människor dö. Och varför man inte får exakt det man ber om hela tiden. Men att Gud finns är för mig et faktum för allt annat är så vagt och ologiskt i mina ögon. Och jag vet att saker är jobbiga och svåra att förstå i denna världen. Men det är för att den inte är perfekt. Men jag vet att jag kommer få svar på alla mina frågor sen. Detta livet är kort och döden för en kristen är inte absolut, altså behöver det inte va en så negativ sak som för folk som inte tror. För människor som inte tror på Gud känns döden det värsta som finns. Men jag vill säga att det ibland är lindrigare att få dö. Inte för att det är något man ska sträva efter men om en människa är svårt sjuk och har ont, så är det lindrigare att få slippa lida. Men när allt kommer till allt så måste man kunna acceptera att man inte får svar på allt med en gång. Men det finns i allafall mer tillfredställande svar för mig i kristendommen än i evolutionsterorin.

Och om inte alla håller med om det så får det vara deras sak!

 

- Kram Gabbi!