Pictures: Google

 

 

My eyes have recently been open to a whole new idea of thinking! 

A huge part of my life I have been struggeling with addictions. And since my journey with God started for like 2-3 years ago I have gone through a massive change.I had a problem with smoking, drinking and doing drugs for some years in my life. But now I don't do that anymore. I have overcome it by Gods grace. But as I conntiued my journey with the Lord I found that just as I had overcome one addiction, I found another one that God told me to let go. And the list has been going on. 

 

But recently I have been listening a lot to some great sermons with some great Adventist preachers and counselours. And I have discovered that whether it was the addiction to food, flirting with boys and starting unappropiate relationships, watching series, movies, sexual inpurity, overeating, beeing too much on facebook. They all have the same addictive pattern. 

 

It starts with an emotion of lonliness and a craving to fill that hole! And then the things we use to fill that hole with, but afterwards we  are only left with emptyness and guilt. 

So that means that what we are filling ourselves with aren't real! It's fake! It doesn't make us truely satisfied! And it never will. It is not until we realize that the hole we have inside us is God-shaped, that we understand that only God can fill it! 

 

And the thing is that God created us to have a such a hole so that we would seek him, and find him! 

But Satan is coming up with all those other things to be addicted to so that we will be to busy to seek God.

And the feeling of lonliness is actually a good thing! Because that is God, calling us to seek him. Because he so desperatly want to fill us up for real! And the thing is! No other relationship can fill up your whole! That is why so many people think that they can't be happy unless they are married! That is a lie!!! 

If you can't be happy as a single person you will never be happy as a married one! 

So the next time you feel that aching heart of yours - you know it's God calling you to let him forfill your every need!

 

- Love

 

Gabby

 

Bild: Google

 

Så vad händer i mitt liv just nu? Vad är senaste nytt? Jag berättade kanskje för typ två år sedan då jag startade denna bloggen att jag började lyssna på bibeln på ljudbok. Jag kan iallafall bekräfta att jag nu har lyssnat igjenom ablsolut hela bibeln. Jag började i nya testamentet och slutade i gamla. Det hade inte behövt ta så lång tid men livet är en process som inte alltid går som planerat. Har jag lärt mig något angående tiden så är det att den är dyrbar och det är alltid någon som försöker ta den ifårn oss och få oss att ägna vår tid till sådant som inte bygger upp. 

 

Något annat jag har lärt mig är hur otroligt god gud är! Hur mycket han älsar oss och bryr sig om oss. Hur han brydde sig om sitt folk Israel genom hela gamla testamentet och även hur sorligt det är att vända sig ifrån gud. Jag har lärt mig hur nådig gud är och att han hälst vill visa oss barmhärtighet. "Jerusalem, Jerusalem, du som slår i hjäl profeterna och stenar dom som är sänt till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte. (luk.13:34)" Han vill inte att någon ska gå under eller må dårligt. "Saliga är de som sörger för de ska tröstas! (matt.5:4)"

 

Det är också otroligt vad ödmjuk man känner sig av att läsa guds ord. För man börjar förstå hur lite man egentligen klarar av i egen kraft och hur svag man är som människa. Ofta känner jag att vad har lilla jag att säga till alla er? Vad har jag att säga som kan vara andra till hjälp? Jag är ju så liten och så vek. Det enda jag kan säga är börja läsa bibeln om ni inte redan gör det! Det är otroigt vad man kan få för nytta av den om man läser med ett öppet sinne. Ett bra tips är att be om hjälp till att förstå vad man läser för många kan läsa guds ord med fel inställning. Och då får man bara inte lika mkt ut av det. Jag måste lägga till att jag visserligen också läser och inte bara lyssnar på ljudbok. Man får en annan dimention av att läsa själ och just nu håller jag på med julkallendern, Lukas evengelium, som innehåler exakt 24 kapittel. En för varje dag.

 

 

Gabby. 

Bild: Google

 

Mitt hjärta bultar så hårt att det känns som att det ska sprängas... tårarna tränger sig fram i ögonen. Du som läser detta anar inte hur svårt det är för mig att skriva det här. Det svåraste är inte att erkänna, utan rädslan och ångesten för att inte bli accepterad. Men jag ska säga det ändå, jag måste säga det.

I'm an addict.

 

Jag är beroende. På et negativt vis. Jag har varit det i många år men jag har bara inte förstått roten till problemet. Om det inte är tobak, alkohol eller droger så är det något annat som att vara beroende av att få bekräftelse av killar eller att sitta och stirra in i en sjärm i flera timmar. På senaste har det varit det sista. Serier! Jag säger inte att själva konseptet är fel. Det finns många bra serier att kolla på. Men för mig är det som en drog. Något jag blir dragen in i som kan inte kan komma mig ut ur. Inte själv. Så jag börjar med det första steget - att erkänna.

 

För känslan jag känner nu, efter att ha slösat bort flera timmar på en fantasivärld utan att kunna kontrollera det är rent ut sagt avsky för mig själv. Jag hatar mig själv just nu. Jag hatar att få mitt liv förstört. Jag planerar att göra andra saker, men nyfiken som jag är, måste jag bara kolla vad som händer i nästa episod i serien jag följer. Och så är det som att jag kommer in i en trans och plötsligt har det gått flera timmar då jag inte gjort något. Och när jag entligen har klarat att sluta för att jag är så trött att jag stupar, så känner jag mig bara tom. 

 

För folk som klarar att kontrollera sig - jättebra för er! Men jag tror det är någon större makt som försöker att kontrollera oss. På olika vis. Antingen det är beroende av alkohl, droger, serier, spel, sex och så vidare. Det kanske inte ens är ett beroende men en negativ hållning till sig själv och andra. Oavsett vad det är så så verkar det som att någon vill stjäla all våran tid. För vad vi använder tiden till är uppenbart det som har betydelse. 

 

Jag kan bara säga att det är sååå många saker som jag vill och har lust att göra för att utveckla mig själv - men som jag aldrig gör!! Just för att jag gör andra saker som inte är av betydelse. Tänk vad jag kunde varit idag ifall jag använde tiden för att utveckla mig själv för mig själv och andra istället för att slösa min tid på mina beroenden. Så jag vill sluta nu! Jag orkar inte längre förstöra mitt liv. Jag vill krossa dom bojor som binder mig. Och det vill jag göra med detta löftet som står i bibeln:

 

 

 

 

 

 

 

Bild: Google

 

Hello pplz!

 

Asså shit vilken dag det har varit idag! Så mycket håller på att hända i mitt liv att jag känner typ en episk känsla av WOW! Det känns som allt håller på att förändras men till det bättre. Jag kommer ihåg för lite mer än ett år sen när jag bestämde mig för att jag ville va kristen undrade hur mitt liv skulle bli. Om jag skulle bli asosial eller om jag skulle hamna långt nede på den sociala skalan något som är mycket viktigt för mig. Men jag måste säga att mitt liv har blivit så mycket bättre att jag inte hade kunnat tänka mig till det innan jag tog valet. Jag var tvunget att lita helt och hållet på Gud. 

 

Det samma var det med alkoholen... När jag för lite mer än ett år sen försökte föreställa mig et liv utan alkohol så kunde jag inte se annat än mörker, depretion, ensamhet, löjlighet och helt enkelt ett tråkigt liv! Men jag tog valet. Jag slutade. Nu har det gått exat ett år och en månad sen jag slutade dricka. Och oj, vilken total förändring! Jag kunde inte ha det bättre. Altså jag ska inte säga att jag inte har ett normalt liv som såklart går upp och NED och att livet kan va jobbigt och hårt och allt det där. Men skillnaden nu och då är so ofattbar stor och den är BARA positiv! Jag har inte varit lyckligare och mer social än vad jag är nu! Jag har heller aldrig ätit så nyttigt och tränat så mkt och regelbundet som jag gör nu. Jag har tränat regelbudet i ett helt år och det är väldigt väldigt lengesen jag hade så bra håll-i-gång när det gäller träning.

 

Så till alla er som sitter ensamma just nu och tänker hur livet skulle bli utan alkohol eller hur livet skulle bli med Gud. - Jag kan bara ta mig själv som ett eksempel. DET KAN BARA BLI BÄTTRE!

 

- Don't be fooled by your emptiness, there's so much room for happiness!

 

/Gabbi

 

Bild: Google

 

 

 

Det kunde inte finnas mer sanning i dom orden! Hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt – vem kan förstå det? Det är så lätt att bli kär i folk eller hamna i olämpliga situationer i livet för att man lyssnar till sina känslor istället för sitt förnuft. Jag har varit i sådana situationer många gånger i och med att jag är en väldigt känslostyrd person. Men en sak har jag lärt, tror jag... Det slutar sällan bra! I allafall inte när det är snack om relationer och bli kär i fel person. Jag har frågat mig många gånger "var jag TVUNGEN att gå och bli kär i den där personen???" VARFÖR???

 

Kärleks sorg är nåt av det värsta som finns. Det är ingen synlig skada men den känns i hela kroppen och påverkar allt man gör. Varje minut, varje dag och hela tiden man låter sig styras av sina känslor. Vissa säger "The heart wants what the heart wants" och "Let it be". Men jag kan inte nöja mig med det! Jag måste få ett slut på det hela! Varför kan jag bara inte koppla in hjärnan på autopilot så att jag slipper tänka på vad jag känner i min ensamhet? Jag tror det är lätt att man nöjer sig med fel person just för att slippa vara ensam. 

 

Men det bästa är då att stanna upp, andas, och tänka på vad som är det viktigaste! Att ta första bästa för att slippa vara ensam, eller att faktiskt hålla ut lite och vänta på the real deal? Jag tror såklart att det sistnämnda är det bästa men sen kommer det upp tankar som "Ja, men hur länge ska man behöva vänta till det sker?" och "kommer det ens att ske?" och "Hur ska jag hålla ut när jag känner som jag gör?" Gud, ge mig ett nytt hjärta så att jag kan känna den kärlek som du känner, och ha det tålamod som du har. Gör det du säger i Hesekiel 36:26 "Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött." 

 

Bild: Google

 

Det värsta som finns är att prata med någon om Gud som sen säger att dom inte vill höra om honom! Och ja dom respekterar min för att jag är troende men SLUTA PREDIKA FÖR MIG!!! Jag har verkligen funnit rätta meningen med att vända andra kinden till. När folk säger så till mig så känns dem som att dom hugger mig med en kniv. Så mycket betyder Gud för mig. Men sen kan man ju inte annat än att svara snäll och säga förlåt och förstår hur du känner och att det inte var meningen att predika. 

 

Men hallå! Jag TROR ju att Gud faktiskt kan hjälpa mig och andra i situationer i livet och jag menar ju faktiskt bara folks bästa när jag nämner honom. I den sammanhangen jag pratar om så tog jag endast exempel utiffrån mitt eget liv. Och det är tydligen att predrika. Men hursomhelst, varför predikar folk? Jo för att dom vil hjälpa andra till att se saker utifrån et annat perspektiv. Det handlar om att hjälpa folk i nöd, hjälpa folk i huvudsak. Jag säger inte saker för att vara elak. Jag säger bara det här funkar för mig så kanske det kan funka för dig också? Det skadar ju inte att prova.

 

Men när jag tänker på hur sårad jag blir när folk inte är intresserade så kan jag bara föreställa mig Jesus hur han måste ha kännt det. Han lämnar sin trygga himel och kommer ned till oss otacksamma människor och ger ALLT för oss! Han tillåter sig själv att bli hånad, piskad och hängd på ett kors. Innan det går han runt och hjälper folk, talar till folk och helar sjuka och sätter besatta människor fri. Han kom hit för att tjäna oss och för att hjälpa oss. Även om han visste att många skulle hata honom, håna honom och inte vilja ha NÅGOT MED HONOM ATT GÖRA!! Så valde han fortfarande att gå igjenom allt som han gjorde för att ge alla en chans! Även dom som hatar honom till att få ett bättre liv nu och ett evigt liv sen. Tänk efter vem skulle vilja göra nåt sånt? Min första ofullkomliga tanke är fy vilka elaka och dumma människor, låt dom bara dö för evigt och få vad dom förtjänar! Kan man va mer otacksam!! Här kommer GUD ned! GUD!!!! Som har skapat oss och gett oss liv, sen tackar dom honom genom att håna honom, spotta på honom, piska honnom och döda honom på det mest grymmaste sätt! Men vad säger han till sitt försvar? INGET! Han låter det ske för att han är fullkomlig kärlek! Han väljer att överse allt hån för att han ÄR kärlek i renaste form. Ovillkårlig kärlek!

 

Är det konstigt att jag älskar honom och vill prata om honom?

 

- Kram gabbi!

 

Bild: Google

 

en dikt av mig själv.

 

 

Magical Rosey

 

Cursed not cosy

 

Fading by the minute

 

Day by day, year by year

 

Forcing us to face our worst fear

 

That someday we won’t be here

 

That I won’t be

 

It really scares me

 

But I know for sure

 

There is a cure

 

The cure is true and free

 

It is someone for you and me

 

That someone just wants to show

 

His pure love

 

And that he cares and sees us

 

His name is

 

Jesus.

 

 

Bild: Google

 

För att hitta en bild som kunde på nåt sätt beskriva hur jag känner kom jag till att tänka på avskeds scenen i Thor 2. Det var nog den mest rörande begravnings scen jag sett i en film. Den beskrev verkligen känslan som kommer när man ska ta avsked av någon.

 

2. Mars bestämmer jag mig för att gå ut och jogga en kort tur. När jag kommer tillbaka och går in geonom ytterdörren hör jag mamma gråta i telefonen. En sådan gråt som är så full av smärta, ångest och förtvivlan att jag med en gång förstod att någon hade dött. Med andan i halsen frågar jag mamma Vad har hänt? mamma tittar på mig och säger med gråtfull röst "Morfar har dött".

 

Innan mamma sa vem det var så fick jag i bråkdelen av en sekund ångest att det var pappa som hade dött. Så min första tanke efter jag fick höra den tråkiga nyheten var "vilken tur att det inte var pappa". Då vet jag inte vad jag skulle gjort. Och efter chocken så tänkte jag att morfar hade endå tur som fick leva ett långt liv. Alla ska vi dö en dag. Jag var ledsen men grät inte.

 

Idag är det en vecka kvar till vi åker ned till Sverige för att förbereda för begravningen som sker den 28. Mars. Jag är en person som inte är bra på att gråta eller bra på allvarliga saker som död. Det tar lång tid för mig att bearbeta en sådan sak. Men jag är inte gjord av sten och döden är inte en naturlig sak! Döden är en konsekvens av våran operfekta värld orsakad av första människan. Döden är hämsk och fruktansvärd! Den känns orättvis och meningslös! Först nu, i min ensamhet kan jag gråta några tårar för morfar..

 

Men jag gråter inte bara för honom! Jag gråter för alla som inte tror att Gud älskade oss så mycket att han valde att förnedra sig själv till människa! Och inte bara till vilken som helst människa, utan en fattig människa, van vid lidanden. Och inte bara det utan för att dö. Inte en stilla och fridful död men den mest förnedrande och smärtsamma döden på korset. Varför? Så att vi ska slippa att dö för evigt och få leva ett liv utan smärta, utan lidande, utan tårar... Jag vet att min morfar kan få komma till himlen när Jesus kommer tillbaka, men vad med alla som inte får den chansen för att dom inte vill tro?

 

The hardest goodbye, is the one that is forever!

 

Morfar, 

vi ses igjen!

 

Bild: Google

 

Jag kunde inte låta bli att använda denna otroligt kreativa bilden som jag hittade eftersom jag tyckte den passade in med vad jag ska skriva om idag. Jag tänkte låta bibeln själv förklara två saker som många tror på men som är felaktiga. Det ena är att vi har en evig eller odödlig själ och det andra är att det finns ett evigt brinnande helvete.

 

Låt oss börja med själen. Just ordet själ finns i väldigt många texter i förbindelse med ens hjärta. t.ex "Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. -5Mos.4,29" eller "Prisa Herren, min själ!" Med andra ord skulle man kunna säga själen helt enkelt beskrivs som ens väsen och ens person och inte som någon svävande osynlig skugga av sig själv.

 Så vad händer då när vi dör, med vårat väsen och våran person? Har vi en evig själ som är medveten i himlen eller helvete när vi dör? I Job 14, 11-12 står det "Om än vattnet tar slut i havet, floderna sinar och torkar ut, reser sig aldrig en död igen. Förr skall himlen rämna än han vaknar, aldrig väcks han ur sin sömn." Här ser vi klart och tydligt att en död person faktiskt är helt död när den dör. Det står ingenting i bibeln om att vi har en själ som är evig och som svävar iväg. Däremot besrkivs döden som en sömn och att vi ska väckas upp när Jesus kommer tillbaka för att hämta oss. När man sover vet man inget. "De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Pred. 9,5"

 

Bild: Google

 

Hittade en rolig bild som beskriver mig just nu. Förskyld.se! 

Har just kommit hem från en otroligt inspirerande helg i Oslo med duktiga talare som uppmanade oss att inte ge upp om att kämpa för Gud och för vad vi tror på. Ofta har jag känt att min blogg är obetydlig och utan värde och att det oavsett kanskje bara är några få som läser den. Därför har jag inte alltid känt det stora behovet att skriva så mycket. Men det sista mötet denna helgen traff verkligen spiken på huvudet för mig. Det var en ung kille som pratade om att han hade fått förfrågningar om att flytta långt upp till Nord Norge för att jobba som bibel arbetare. Han hade ingen större lust att åka dit eftersom han inte kände någon där och för att det var så långt borta från allt han var van vid. 

 

Men han bestämde sig ändå för att åka och när han kom dit och bjöd in människor till bibelstudier så var det bara en enda som kom dit. Det gjorde honom väldigt besviken och när han kom hem bad han till Gud om varför han egentligen skulle vara där uppe när det var så lite intresse för Guds. Vad var vitsen? Men så kom han till att tänka på Jesus, där han var i getsemane. När dödsångesten var över honom för att stunden var inne då han skulle ge sitt liv på korset. Han visste att han nu skulle behöva gå igenom den största och mest fruktansvärda fyskiska och psykiska smärtan. Och han bad till Gud Fadern att få slippa ifall det skulle finnas ett annat sätt att frälsa människorna. Han kunde lätt ha ändrat sig, torkat blodsvetten bort från pannan och rest hem till himlen utan skuld och låta människorna gå förlorade för sina synders skull. Men hans kärlek för människorna segrade den kvällen! 

 

Jesus valde att stanna kvar. Att gå igenom lidandet och döden. Han valde att ta på sig alla våra synder och stå ut med ångesten och känslan av att han nu var så syndig att han aldrig mer skulle få se Gud Fadern. Det var därför han ropade på korset "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Han kunde inte se sin framtid längre. Och allt detta gjorde han för mig. För oss! Även om det bara skulle finnas en enda människa som skulle vilja ta emot honom som sin frälsare och bli räddad.

Den unga talarens ord rörde mig djupt i hjärtat. Och jag började tänka på min ursprungliga orsak till att jag började blogga - om jag bara kunde nå ut till en enda människa så skulle det vara värt det!

 

- Kram Gabbi

Bild: Google

 

Det va länge sen jag skrev här och det som fick mig att vilja skriva är min oändliga frustration som jag känner just nu! På senaste har jag varit med om många diskutioner om Gud och hans existens och det ena med det andra. Och jag försöker att förklara vad jag tror på och varför så gott det går. Saker som för mig är så genomlogiska verkar för andra vara antingen hjärntvättning eller sagor! 

 

Jag har märkt att det är väldigt många som sitter med frågor om Gud och spesielt när det gäller döden! Varför måste folk dö som inte borde dö? Varför räddade inte Gud de människorna på Planet som kraschade in i twin towers den 11. september? Om han finns så måste han ju kunna bara knipsa med fingern och rädda alla från allt!

 

Och jag önskar verkligen att jag kunne svara tillfredställande på var enda fråga jag fick på sekunden men ibland tar det lite längre tid för att det är så stora frågaor att man måste tänka noga igenom och kanske till och med forska lite på temat. Det jag kan säga just nu med säkerhet är att jag vet absolut inte allt och kan heller inte svara på allt. Och det kanske får min tro till att se svag och ologiskt ut men om man ser på alternativen så är det forftarande det mest logiska att tro på. Antingen tror man på Gud eller så tror man på big bang. Men jag tycker det är fler frågor som inte blir besvarade i evolutionsteorin än i kristendomen. 

 

Enligt evolutionsteorin så är döden en absolut tilstånd och en helt naturlig. Men om den är så himla natrulig varför blir vi så ledsna och känner känslor som sorg, ilska, förtvivlan och ensamhet? För mig låter det mer logiskt att vi är programerade till att leva i en perfekt värld där ingen onska finns och där ingen dör - altså himlen och en nyskapad jord. Men enligt evolutionen så finns det inte en perfekt värld och det finns ingen himmel på det viset. 

Så till alla som ger mig så himla många frågor om allt möjligt och tycker att jag är ologisk och kommer med svävande svar - förklara varför vi känner orättvisa och sorg när någon dör om döden är naturlig! Förklara vart moralen och samvetet kommer ifrån! Förklara mirakel och förklara folk liv som blir förändrade från avgrund till något positivt! Förklara vad som är meningen med livet och säg inte att det är att skaffa barn och föra släkten vidare! Nej, förklara istället varför det känns så otroligt orättvist och onödigt att leva för att sedan bli till intet för alltid! Om det inte finns en kärleksfull Gud där ute som bryr sig om oss, så har vi et lika stort värde som ett litet sandkorn eller en myra som man trampar under skon i skillnad till hur stort universet är och hur många millioner år jorden har funnits, enligt evolutions teorin. Förklara varför man vill tro på något sådant?

 

Kristendomen har också saker som är svåra att svara på som varför folk måste snälla människor dö. Och varför man inte får exakt det man ber om hela tiden. Men att Gud finns är för mig et faktum för allt annat är så vagt och ologiskt i mina ögon. Och jag vet att saker är jobbiga och svåra att förstå i denna världen. Men det är för att den inte är perfekt. Men jag vet att jag kommer få svar på alla mina frågor sen. Detta livet är kort och döden för en kristen är inte absolut, altså behöver det inte va en så negativ sak som för folk som inte tror. För människor som inte tror på Gud känns döden det värsta som finns. Men jag vill säga att det ibland är lindrigare att få dö. Inte för att det är något man ska sträva efter men om en människa är svårt sjuk och har ont, så är det lindrigare att få slippa lida. Men när allt kommer till allt så måste man kunna acceptera att man inte får svar på allt med en gång. Men det finns i allafall mer tillfredställande svar för mig i kristendommen än i evolutionsterorin.

Och om inte alla håller med om det så får det vara deras sak!

 

- Kram Gabbi!

 

 

 

 

Jag såg denna videon av en slump på Facebook och jag är inte den som brukar gråta av videoklipp, men när jag såg denna videon som är från verkligheten kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag bara grät och grät av chock och av tacksamhet att alla dessa människor fick överleva detta! Jag antar att många i detta planet bad till Gud för sina liv och Gud hörde deras bön! Gud hör bön! 

 

Bild: Google

 

I bibeln står det om en man som hette Abraham. Han trodde på Gud men han och hans fru Sara hade inga barn. Men så sa Gud till Abraham att han skulle få en son och lovade honom att han skulle bli et stort och talrikt folk. Lika talrikt som sandkornen på en strand och som stjärnorna på himlen. Abraham trodde på vad Gud sa även om han var gammal och hans fru var för gammal för att få barn. Men trots att dom mänskligt sätt inte kunde få barn så fick dom i alla fall en son. Och därför att Abraham trodde på vad Gud hade sagt så räknades han som rättfärdig.

 

Paulus, en författare i det nya testamentet skriver om honom såhär:

"Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde, så att han kunde bli far till många folk, enligt ordet: Så talrik skall din avkomma bli. Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp var utan livskraft - han var omkring hundra år gammal - och att Saras moderssköte var dött. Inför Guds löfte tvivlade han inte i otro utan fick kraft genom tron. Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria. Därför räknades han som rättfärdig. Men inte bara om honom skrevs orden räknades som rättfärdig utan också med tanke på oss. Vi skall räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår herre Jesus, som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull." Rom. 4:18-25.

 

Så om vi tror det är omöjligt för oss att bli rättfärdiga och komma till himlen så är det inte omöjligt för Gud. Om vi tror på Jesus så har Gud lovat att vi skal räknas som rättfärdiga och få dela himlen med honom. 

 

- Kram Gabbi

 

 

 

 

Bilder: Google

 

 

Ibland kan vi vara i situationer i livet som verkar vara hopplösa och vi kan undra varför vi är där och hur det hela ska sluta. Livet kan kännas svårt till tider antingen det är slitsamma arbetsdagar, stressande studier eller relationer som får oss känna oss osäkra och tänka på vad som ska hända. För mig just nu är det slitsamma arbetsdagar som tynger och det kanske är något annat för dig. Du kanske som jag undrar hur du ska klara av det eller hur länge du ska hålla ut.

 Men vi kan inte se inn i framtiden eller veta vad som ska ske. Vi kan inte veta att kanske det är just denna prövningen vi behöver gå igenom för att bli starkare på andra sidan. Livet är inte lätt och vi behöver förberedas för framtidiga utmaningar. Och för mig som tror på Gud och att han har en plan, gäller det bara att säga som det står i Jeremia: Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten! Det är en trygghet att lita på Gud och att tro på honom, det är något jag önskar att alla kunde få uppleva. Så vad litar du på i livet? Vilket träd vill du vara?

 

- Kram Gabbi